Monarkins avtryck
För kungligheter ändrades sigillens utseende i takt med viktiga livhändelser såsom bröllop och kröningar. Sigillen kunde också återanvändas. Sigillens värde återspeglas också i att de kunde infattas i smycken eller vara en del av en stamp som bars av sigillets ägare.
Flera av de kungliga sigillen och etuierna lämnade de efterlevande in till kungliga klädkammaren (vilken blev en del av Livrustkammaren 1858) efter ägarens död. Somliga av dem fördes över till det kungliga antikvariska och historiska museet, som senare blev Statens historiska museum, varefter de deponerades till Livrustkammaren.
En liten inblick
Vad innehåller samlingarna? En hel del. Här är en kort presentation av några av sigillen som har tillhört drottningar och prinsessor.
Även om Vasadynastin inkluderade sju monarker, finns endast ett sigill från den dynastin bevarat i Livrustkammarens samlingar: drottning Kristinas sigillring. Det är en guldring fattad med en oval karneol med fasad kant, varpå det är graverat det svenska riksvapnet och initialerna C R (Christina Regina).
Drottning Ulrika Eleonoras motto på sigillet, ME SOIGNANT MES LIENS CROISSENT (ung. Mina band blir starkare när jag vårdar dem), skulle kunna hänvisa till drottningens filantropiska verksamhet, eller till familjebanden. En sida av sigillet är ograverat, en sida bär hennes monogram samt en sida visar en kerub som tvinnar ett rep.
Äktenskapet mellan Sofia Magdalena och Gustaf III var uppgjort redan när de var barn som ett sätt att säkra vänskapen mellan Danmark och Sverige. Hennes sigill visar, som det borde, bägge ländernas vapensköldar. Sköldbärarna är också tagna från de två länderna: lejonet från den svenska sidan och vildmannen från den danska.
Sigillet som har tillhört drottning Desideria är tillverkat under hennes år i Frankrike. Hon gifte sig med marskalk Jean Baptiste Bernadotte 1798. Sigillet tillverkades sannolikt kring 1806 när hennes man utnämndes till furste av Pontecorvo. Skölden visar furstendömets vapen, en bro och en örn mot blå bakgrund.
Lovisas sigill som drottning är ett bra exempel på heraldisk rangordning. Först måste vi komma ihåg att sigill är spegelvänt skurna eller graverade. Annars är de inte användbara som sigill. I den slutgiltiga bilden, på sigillavtrycket, kallas den högra sidan dexter och den vänstra sidan kallas sinister. En placering i sinister anses lägre i rang. Lovisas sigill visar därför hennes familjevapen, Nassau, som underordnat det svensk-norska vapnet som dessutom har två kungakronor för att markera att det är en dubbelmonarki.
Drottning Victorias två sigill är exempel på hur ett sigill förändrades beroende på innehavarens status. Som kronprinsessa använde hon ett sigill med huset Badens vapensköld, en röd balk på guld.
Hennes privata sigill som drottning har ett enkelt V med krona. Skaftet är mer utarbetat, med en rosenkvarts med en elefant i silver. Sigillet är tillverkat kring 1910 av G. Schmidt-Staub, en välrenommerad urmakare.
