Konservatorns skrivbord, en sylåda och vita handskar bland annat.

Med uppdrag att konservera

I Livrustkammaren visas cirka 1 200 föremål. Ungefär en tredjedel är textil och många av dem har konserverats för att kunna ställas ut. En av museets textilkonservatorer är Augusta Persson. Här berättar hon om sitt och sina kollegors arbete med att bevara museets samlingar.

Vad är utmaningen med att arbeta med så gamla och sköra föremål?

– Varje föremål är unikt och det finns inte en lösning som man kan använda på allt. Man anpassar åtgärderna efter just det här föremålets kondition och hur det ska visas. Den processen är väldigt utvecklande men kan också vara svår.

Textilkonservator Augusta Persson tar hand om västen till Karl XIII:s kröningsdräkt
Textilkonservator Augusta Persson tar hand om västen till Karl XIII:s kröningsdräkt. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY-SA 3.0).

Vad är det roliga med ditt arbete?

– Det är spännande att man kommer materialen och teknikerna som använts väldigt nära och på så sätt även händerna bakom det tillverkade föremålet. Att se hur man löst saker, vilka sömmar, vilken tråd, hur man skarvat och hur man lagat.

– När det gäller dräkt så kommer man också människan som burit plagget väldigt nära och det väcker frågor om både. Personensfysionomi och hur den levde i den här dräkten.

Konservator som snörar ihop Sofia Magdalenas bröllopsklänning.
Sofia Magdalenas bröllopsklänning snörs ihop av Augusta. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY-SA 3.0).

Vad är viktigt att tänka på då?

– Det allra viktigaste är att dräkten får det stöd den behöver och att dockan är tillverkad av stabila och inertamaterial som inte påverkar textilierna negativt. Vi byggde egna dockor av hönsnät och gipsbinda till de äldre dräkterna samt de med udda kroppsform medan vi till de nyare dräkterna köpte in färdiga byster i papiermaché.

– Att visa dräkterna så korrekt som möjligt är också viktigt. Bild- och textdokumentation från tiden då dräkten bars är oerhört viktigt. Idealen för hur kroppen ska se ut har ändrats över tiden. Olika hjälpmedel har använts för att forma siluetten. Och så har vi den faktiska bärarens kropp med sina speciella egenskaper som i allra högsta grad format plagget.

– De nytillverkade standarddockorna vi köpt in har vi fått modifiera. Det är tydligt att kroppsideal och vår hållning har förändrats. Där vi idag för oss ganska avslappnat med axlarna lite lätt framåt så var man ju förr hårt drillad till en stram hållning med axlarna ganska långt bak, vilket förändrar snittet på överdelen. Det är också tydligt på dockorna att man ska vara muskulös idag.

Sofia Magdalenas bröllopsklänning konserveras inför nyöppningen av Livrustkammarens permanenta utställning.
Sofia Magdalenas bröllopsklänning monteras inför Livrustkammarens nya utställning. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY-SA 3.0).

Det är inte många som kommit så nära Gustav III:s pantalonger som du.

– Vilka brallor! Pantalongerna är ju ett lite udda plagg i silkestrikå med fot som på en strumpbyxa. Linningen är med knäppt lucka och fickor, och plagget är fodrat ner till knäna. Pantalongerna är randiga på längden med varannan maska i blått och varannan i beige färg vilket är väldigt effektfullt. Byxorna är väl använda med stoppningar på båda hälarna och missfärgad fotdel.

Konvervator som arbetar med ett par gröna pantalonger.

Augusta Persson konserverar Adolf Fredriks kröningsdräkt. Av: Emma Ågrahn, Livrustkammaren/SHM.