Dödens teater
13 mars 2015–6 juni 2016
Fri entré
Storslagna sorgeprocessioner, påkostade utsmyckningar och gripande ceremonier har präglat kungliga begravningar genom århundraden. En dramatisk utställning om hur kungliga begravningar har gestaltats från Gustav Vasa 1560 till Gustaf V 1950. Utställningen avslutas med ett avsnitt om gravöppningar. De kungliga har inte lämnats i någon evig ro, utan kvarlevorna i kistorna har gång på gång granskats och undersökts.
”Konungen är död – leve konungen!”
”Konungen är död – leve konungen!” är det välkända utropet efter en kungs död. Det visar på dubbelheten i monarkens död och begravning. Regenten är död – men kungaämbetet lever vidare. I alla tider har maktöverföringen varit viktig och väl synlig i ceremonierna. Gestaltningen av de kungliga begravningarna har skiftat genom seklerna och speglar ständigt den tid de utspelas i.
Kungliga ceremonier vid livets högtider är ett återkommande ämne för Livrustkammaren, som kröningar, dop och bröllop. Även begravningstemat har nu blivit aktuellt genom den nya bok som utkommer våren 2015, författad av Lena Rangström, tidigare 1:e intendent vid Livrustkammaren med titeln ”Dödens Teater. Kungliga svenska begravningar genom fem århundraden”.
Projektledare: Jonas Lindwall
Producenter: Ann Grönhammar och Inger Olovsson
Utställningsarkitekt: Leo Thafvelin
Grafisk form: Charlotta Andersson
Webbfördjupning: Kunglig död
Kungars och drottningars död har genom tiderna inneburit särskilda ceremonier. De har begravts med stor pompa och ofta har deras gravar öppnats om och om igen.