Gustav Vasas hjälm med maskvisir

 

 

 

                                                                                                                                                     3D-skanning: Erik Lernestål

Gustav Vasas hjälm med maskvisir

Den här hjälmen, med sitt speciella utseende, är ett av få bevarade föremål som vi vet har ägts av Gustav Vasa.

Hjälmen är en del av kungens enda bevarade praktrustning och daterad till 1540. Den är tillverkad i Tyskland, troligen i Augsburg eller Nürnberg där några av tidens skickligaste rustmakare fanns. Visiret, den delen som täcker ansiktet, tillhörde från början inte hjälmen men bedöms vara samtida.

En sådan här hjälm är inte tänkt för krig utan snarare för fest. Under 1500-talet var helrustningen i stål högsta mode. På torneringar men även vid praktfulla parader bar kungen och adeln påkostade rustningar. Festligheterna liknade ofta skådespel med förklädnad och upptåg- en slags lek med maskerad för aristokratin. För att öka det teatraliska intrycket kunde hjälmar med maskvisir bäras vilka liknande groteskt djur – eller människoansikten.

Vi vet inte när eller ens om Gustav Vasa bar hjälmen men möjligen hade han den på sig för att roa sina gäster vid någon av hovets många tillställningar.

Ta en närmare titt på hjälmen

Tryck på play-knappen för att själv rotera och zooma in på hjälmen. Trycker du på siffrorna kan du läsa mer om hur hjälmen användes. Text på svenska finns här:

  1. Visir: Visir kallas den del av hjälmen som täcker själva ansiktet. På denna hjälm är visiret delat i två delar vilket gör det lätt att fälla upp överdelen samtidigt som den nedre delen håller hjälmen på plats.
  2. Syn: Hjälmen har öppningar i maskens pupiller men dessa är för små för att kunna se igenom. De egentliga siktspringorna är istället placerade ovanför ögonen.
  3. Andning: Mellan tänderna och i näsborrarna finns det små öppningar för in- och utandningsluften. Vid behov kan också visiret, den delen som täcker ansiktet, lätt lyftas upp.
  4. Hörsel: Snett under det ornamenterade örat sitter hörselhålen. Genom de fint dekorerade hålen var det tänkt att hjälmbäraren skulle höra sin omgivning.
  5. Mustasch: Som mellantinget mellan det barnsliga kala ansiktet och det skäggiga erfarna finns mustaschen. Mustaschen har kopplats samman med stolthet, styrka och i förlängningen militären. Möjligen är det därför denna hjälm har en mustasch.
  6. Skäggvårta: Det kan tyckas märkligt att pryda ett så dyrbart objekt med något så alldagligt som en vårta men hjälmens syfte är inte att skänka skönhet till sin bärare-snarare tvärtom. Masken tillåter bäraren att spela en roll skild från den egna.
  7. Plym: På hjälmens baksida satt plymen- fjädrar från exotiska fåglar i färgglada färger. Plymen var en symbol för ridderliga ideal och var ett måste vid stora fester och parader. Denna hjälm har mist sin plymhållare men nithålen visar var den en gång satt.

Läs med om hjälmen på Wikipedia.