Monter med Prinsessan Sofia Magdalenas brudklänning

1721–1809

Frihetstid och revolutioner

Sverige slöt fred med Ryssland 1721 och med det var stormaktstiden över. Sverige förlorade stora landområden till Ryssland. Det kungliga enväldet tog slut och frihetstiden tog vid för en tid, innan Gustav III återupprättade kungamakten genom revolution.

Kung Adolf Fredriks kröningshatt från 1751. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Frihetstiden

Under 1700-talets första två tredjedelar, i Sverige kallat frihetstiden, hade regenterna Fredrik I och Adolf Fredrik andra förutsättningar än tidigare kungar. En ny författning, riksråd och riksdag begränsade kungamakten. Det som gällde var så kallat flervälde. Men monarkin var det självklara statsskicket, med stor symbolisk betydelse och storslagna ceremonier

Trolovning för fredens skull

Kronprins Gustav (III) och prinsessan Sofia Magdalena av Danmark var bara fem år när de trolovades. De gifte sig 1766, 20 år gamla, i Slottskyrkan på Stockholms slott. Bakom föreningen låg förhoppningar om att stärka de dansk-svenska förbindelserna.

Kronprins Gustav (III) brudgumsdräkt — I Gustavs dräkt glänser guldtrådssolar mot blåskimrande moln. Kronprinsens brudgumsdräkt är sydd i ett pärlemorskimrande silvertyg. Färgen symboliserade renhet och oskuld och ansågs återspegla ett gudomligt ljus. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Prinsessan Sofia Magdalenas brudklänning är sydd efter fransk förebild och dekorerad med knypplade silverspetsar. Materialet är silverbrokad med ett mönster av små girlander med blommor och blad. Den har också ett ca tre meter långt släp. Det är en av de äldsta bevarande kvinnodräkterna i Livrustkammaren. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Gustav III:s revolution

Gustav III ville stärka kungamakten. Den 19 augusti 1772 genomförde han därför en oblodig revolution. Själv kallade han det ”en revolution för landets urgamla frihet”, men det var ett steg mot nytt envälde för kungen samlade mer makt i sin hand. Kuppen inledde den epok i Sveriges historia som brukar kallas den gustavianska tiden.

Gustav III ville regera som en upplyst despot, med reformer och aktiv kulturpolitik. Bland annat avskaffade han tortyr, inskränkte dödsstraffet och införde religionsfrihet för utlänningar. Han var teaterintresserad, skrev pjäser och uppträdde.

Enväldet som Gustav III införde ökade efter hand det politiska missnöjet, också i kungens närmaste krets av adelsmän. Adelns maktställning hotades samtidigt som de ofrälse hade fått rätt att inneha högre ämbeten och köpa frälsejord. Allt kom till sin spets på en maskeradbal på Kungliga Operan i Stockholm den 16 mars 1792.

Hatt och mask tillhörande Gustav III — Hatten och masken som Gustav III bar vid maskeraden den 16 mars 1792. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Kungen omringades av flera maskerade män. En av dem tog fram en pistol ur innerfickan. Kungen sköts i ryggen och skadades så allvarligt att han dog 13 dagar senare. Bakom attentatet låg en sammansvärjning av missnöjda adelsmän. Attentatsmannen hette Jacob Johan Ankarström.

Kungamördarens mask och vapen – två pistoler och en kniv med hulling i eggen – har sparats i Livrustkammaren. Mordskottet bestod av två blykulor, en tapetnubb och tre blybitar. Foto: Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Sverige förlorar kungen och Finland

Gustav III:s son Gustav IV Adolf var omyndig vid faderns död. En förmyndarregering med Gustav III:s bror prins Karl som regent styrde fram till 1796 då kungen blev myndig. Under det så kallade Finska kriget 1808–1809 gick Sverige i krig mot Ryssland. Gustav IV Adolf ledde de svenska stridskrafterna, men saknade förtroende hos militären. Konflikterna fick till följd att en grupp militärer ledda av generalmajor Carl Johan Adlercreutz fängslade kungen 13 mars 1809. Kungen avsattes formellt 10 maj.

Vid fredsfördraget med Ryssland förlorade Sverige Finland som varit rikets östra hälft i nära 700 år.

Gustav IV Adolf och hans familj reste från Sverige i slutet av 1809. Den före detta kungen kallade sig ”Överste Gustavsson”, levde ett kringflackande och skandalomsusat liv i Europa. Efter 28 år i landsflykt dog han 1837 i slaganfall på värdshuset Vita hästen i S:t Gallen i Schweiz.