Adolf Fredriks obduktionsprotokoll
Berättelse om Högstsalig Kongl. Maj:ts Konung Adolph Friedrichs Sista Sjukdom och Död, Samt Thet Kongeliga Likets Öpning och Balsamering.
Stockholm, Tryckt uti förr thetta Grefingska Tryckeriet, 1771
Sedan then Allrådande GUDen behagat ifrån thetta jordiska kalla, och til et bättre lif försättja Hans Kongl. Maj:t wår Allernådigste Konung, Konung ADOLPH FRIEDRICH, Glorwördigst i åminnelse, förledne then 12 Febr. klockan ¼ till 9 om aftonen, såsom thet tilförne är af trycket kundgjort; blef, på hög befallning, i samtelige Theras Excellencers, Herrar Riksens Råds öfwerwaro, The Kongeliga Likets öpning företagen, then 14 Febr. följande, närwarande nedanskrefne Archiatrer, Lif- och Hof-Medici af Thet Kongl. Hofwet, Kongl. Collegii Medici Assessorer, samt Doctores Medici i Stockholm; och anmärktes följande:
Utwärtes:
En blåaktig rodnad öfwer hela Ryggen och Länderna, så wäl som altomkring öfwer Halsen. Underlifwet, i synnerhet ofwan Naflen, war mycket upplöst.
Inwärtes:
- Omentum eller Nätet war stort och tjockt, updragit til större delen fram och upåt Lefren och Magen samt uti wänstra sidan i synnerhet hårdt tilpackat.
- Magen stor och utwidgad, til utseende rödsprängd, mäst på sidan emot Mellangärdet. Inemot öfra Magmunnen war färgen mera mörk. Magens ådror af blod updrifne. Inuti Magen funnos lemningar af mat, dels något smälte, dels ännu i mindre stycken, som ej börjat förwandlas. Thetta tyckes utgöra 3 qwarters mått wid pass, och befants, efter flera Chemiska försök, icke annat wara, än samling af mat efter middagsmåltiden. Sedan Magen blifwit renskölgd, befunnos thess inre hinnor äfwen i allmänhet röde, men fläcketals, mer och mindre. Samma mörka färg, som syntes utwärtes på Magen, befant äfwen märkeligare inwärtes, särdeles på nedra och baksidan. Omkring nedra Magmun woro blodrören mycket fyllde.
- Småtarmarne woro updrefne af wäder, och innehöllo något af samma samling, som befants i Magen, samt woro i synnerhet rödsprängde närmare til Tolftums-tarmen och Magen. Duodenum war mörkt til färgen, men mäst på nedra och bakra sidan. Jejunum war icke aldeles tomt, som eljest merendels händer, och likasom Ileum något rödsprängdt.
- De grofwa Tarmarna woro mäst toma men stinna af wäder; för öfrigt i fulkomligt godt tilstånd.
- Krösans mindre ände war blodsprängd och swartfläckig, mäst åt then sidan, som ligger närmast intil öfra Magmun, under och bakför Magen.
- Lefwrens öfre sida hade sin naturliga färga men högra lobens nedre sida war til en del mörkare. Gallblåsan utan fel.
- Mjälten, Tarmkäxet, båda njurarna samt Urinblåsan, som fans mäst tom, woro i sundt och naturligt tilstånd.
I bröstet
- Lungorne woro öfweralt ledige, af naturlig färg och consistence.
- Hjertat med alla thess stora rör sundt. Vena cava med högra Hjertörat endast fullt af blod, men thet öfriga snarare tomt och något slappt, än för mycket upfyldt.
I Hufwudet
- Woro alla Pulsådror, så wäl som större och mindre Blodådror och Hinnor icke blodfulla.
- I Hjernkamrarna fants nog mycket wattn, och märktes i synnerhet then högra wara theraf utspänd.
- Stora och Lilla Hjernan woro af thylikt wattn fuktige.
At kunna gifwa någon underrättelse om Högstsalige Konungens sista siukdom och alt för hastigt timade död, är nödigt korteligen nämna något om Hans Maj:ts hälsa, i synnerhet the sista åren.
Hans Maj:t hafwer warit alt ifrån Thess lyckeliga ankomst til Swerige, tå och tå beswärad med Ryggwärk och Colik. För Tijo år sedan plågades Högstsalige Konungen af en långwarig hufwudwärk och swår migraine. Wid samma tid flöt Gyllenådern en gång och Blodiglar sattes, och kort therpå nyttjades Loka Bruns-cur, hwarefter thessa plågor lättades. Icke thess mindre hafwer Hans Maj:t alt sedan warit ofta beswärad af en tryckande plåga i Maggropen, hwarwid werk öfwer Kors-Ryggen, ibland förstoppning och understundom diarrhée infant sig med cholik och buller af wäder; en särdeles ömhet omkring Naflan, at intet kunde tålas, som ther tryckte; ofta Hufwudwerk, mäst bakåt Nacken, som lindrades när Hufwudet kommit i någon swett om nätterna, såsom Hans Maj:t wid Feber-anfall och motion war benägen at mycket swettas. Thessa plågor, så wäl som en werk i armen och emellan axlarna, hafwa häftigare ansatt efter förkylningar, them Hans Maj:t icke wäjat, heller ansett kunna hafwa farliga fölgder, såsom Hans Maj:t ej gerna behagade klaga öfwer någon plåga som Han kände; så wida Hans Maj:t thessemellan, och under rörelse i fria luften, befant Sig wäl, hade god matlust, åt stadig mat, och hade likasom want Sig wid Sina plågor. Thessa sista 2 åren hafwer ock Hans Maj:t klagat öfwer Pruritus haemorrhoidalis, och haft lindring af kallt wattn utwärtes.
Man kan af thessa och flera omständigheter sluta, at ehuru Hans Maj:t kunnat uthärda mycken fatigué, har icke thessmindre Herren haft en delicat Kropps beskaffenhet, och warit längre ifrån beswärad med Gyllenåders prässningar (molimina haemorrhoidalia), the ther icke kommit til behörigt utbrott, och i thet stället lagt grunden til förenämnde plågor.
När icke heller, för täta förkylningars skull, tilbörlig utdunstning fått lätta blodet, så hafwer Serum sangvinis så mycket mer ökats, och med tiden tiltagit i skärpa.
Under the skarpa Winterkölden, som thetta åhret länge pågått, hafwer Hans Maj:t utsatt för många och swåra förkylningar både om Hufwud och Fötter. Nu inföll then olyckeliga 12:te Februarii, tå Hans Maj:t föga mer än 3 timar efter måltiden, som war starck och af stadig mat, blef angripen af häftigaste Magkramp och Spasme i Underlifwet, hwilken i hast äfwen rörde Hufwudet och Hjernan, utprässade en myckenhet skarpt Serum, och therigenom sammanklämde the til ifwet oumgängeliga delar, samt hastigt slöts i en dödande Asphyxia, och fullkomlig Apoplexia Serosa, alla Swea Rikes Inbyggare till största sorg och afsaknad.
Archiater Schützercrantz hafwer förrättat öpningen af Thet Kongl. Liket, och med mycken flit och noggranhet fullkomnat Balsameringen, med Hof-Chirurgi Justins tilhjelp; så at Högstsalige Konungens Jordiska Öfwerlefwor blifwa snart satte på en så Stor Konung anständig Parade-Säng.
Af Kongl. Colegii Medici Ledamöter
Abrah. Bäck
Zach. J. Strandberg
Joh. Bergstral
Joh. A. Darelius
Roland Martin
D. v. Schulzenheim
P. J. Bergius
J. Pfeiffer
Is. Svensson
Närwarande Doctores Medici Practici S.T.
H. Schutzercrantz
J. G. Hallman
A. Hedenberg
O. Acrel
J. F. Odhelius
C. F. Hoffberg
Bierchén
Carl Ribe