Så nära Streiff får ingen gå – utom du…
Tidigt i morgondimman den 6 november 1632 väntade tusentals hästar, tusentals soldater och två stora fältherrar, Albrecht von Wallenstein och den svenske kungen Gustav II Adolf, på att drabba samman utanför Lützen. Gustav II Adolf, Lejonet från Norden, red en av sina livhästar - Streiff. Vad ingen visste var att bara en av de två skulle klara sig ur slaget med livet i behåll. Ur dimman kom hästen. Kungen hade stupat.
Har vi rätt häst?
Så vitt vi vet är Streiff en av de äldsta uppstoppade hästarna på något museum och utan tvekan den som är mest välbevarad. Trots någon liten proportionsförskjutning vid monteringen av skinnet ger den oss en bra bild av hur den verkligen såg ut.
Att Streiff stoppades upp och bevarades för eftervärlden kan kanske tyckas märkligt idag, men hästen hade en helt annan roll och betydelse vid den här tiden. Att kunna rida och tygla en häst ingick i unga adelsmäns uppfostran och när kungen var på resande fot kunde han regera eftersom han satt i sadeln, som också var hans tron. Fursten och hans häst var en enhet och det sägs att Streiff sörjde kungen så djupt att den stod med hängande huvud i tre dagar utan att äta.
Klicka på de olika siffrorna för att lära dig mer om sadeln, skotthålet och monteringsdetaljerna.
