Monarki i demokratins tidevarv

Majoriteten svenska män fick rösträtt 1909 och kvinnorna 1919 (i praktiken 1921). I kombination med de stora folkrörelsernas framväxt – arbetarrörelsen, frikyrkorna och nykterhetsrörelsen – innebar det stora förändringar i demokratisk riktning.

Ett ofullbordat broderi. — Gustaf V var road av att brodera. Detta är det sista, ofullbordade broderiet han utförde. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Kung utan makt

Monarkin anpassades till tiden. Gustaf V beslutade redan i början av 1900-talet att inte låta sig krönas när han blev kung. Han hävdade därmed inte sin makt från Gud i en religiös ceremoni. När sonen Gustaf VI Adolf tog över nästan 50 år senare öppnade han för än större förändringar av statsskicket.

Gustaf VI Adolf och drottning Louise visade tillsammans upp en mer privat bild av kungamakten. De framstod mer som vanliga människor, vilka i kraft av sitt ämbete utförde vissa sysslor. På 1960-talet ordnade drottning Louise med tebjudningar på Slottet för olika yrkeskvinnor. Mottagningen kallades i pressen för “drottningens demokratiska tebjudning”. Efter Louises död fortsatte prinsessan Sibylla att hålla i särskilda tebjudningar till början av 1970-talet.

En faderlös prins

Uniformsjacka. — Uniformsjacka, kollett, för livregementet till häst buren av Carl (XVI) Gustaf 1949. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Några år efter andra världskriget såg tronföljden säker ut. Den regerande kungen Gustaf V var gammal, men ytterligare tre generationer manliga tronarvingar följde: kronprins Gustaf (VI) Adolf, hans son, arvprinsen Gustaf Adolf och hans sonson Carl (XVI) Gustaf.

1947 omkom arvprins Gustaf Adolf i en olycka på Kastrups flygplats, som tog fler än 20 liv. Kvar blev hustrun Sibylla och fem barn, varav den yngste Carl (XVI) Gustaf inte hade fyllt ett år. En tronföljare var död, och hans son var en mycket liten pojke som en dag skulle bli kung.

När Gustaf VI Adolf avled den 15 september 1973 blev kronprins Carl Gustaf Sveriges kung, 27 år gammal. Vid konseljen förklarade han att hans namn skulle vara Carl XVI Gustaf och att titeln skulle vara Sveriges konung. Han antog "För Sverige – i tiden" som sitt valspråk. Liksom sina två närmaste föregångare på tronen, avstod han från att låta kröna sig.

Kvinnlig tronföljd

Sedan 1500-talet har Sverige bara haft två regerande drottningar: Kristina och Ulrika Eleonora den yngre. Båda blev regenter för att manliga arvingar saknades. Ingen av dem satt kvar på tronen livet ut. Kristina abdikerade 1654 och lämnade över till sin kusin. Ulrika Eleonora avträdde tronen 1720 till förmån för sin make.

Under 1970-talet började frågan om jämlik tronföljd diskuteras. 1978 fattades det första beslutet i riksdagen och 1980 infördes formellt tronföljd för både män och kvinnor. Kung Carl XVI Gustafs äldsta barn Victoria blev då tronföljare vid tre års ålder. Det gör att hennes dotter prinsessan Estelle är den första flicka i Sveriges historia som fötts till tronföljare helt utan förbehåll.