Erik XIV:s rustning i närbild
En inblick i ett av Livrustkammarens mer exklusiva föremål
Kung Erik XIV red in i Stockholm 1564 efter ett lyckosamt krig mot Danmark. Triumftåget med soldater, krigsbyten och krigsfångar kantades av vävda tapeter, fyrverkerier och mängder av människor. Och eljest war där mycket annat prål, både med skjutande och annat mera, som här nu icke alt behof giöres at uprepa och beskrifwa, som historikern Erik Jöransson Tegel skrev senare.
Vid triumftåget red kungen på en bepansrad häst, klädd i en rikt utsmyckad rustning. Rustningen var inte främst avsedd för strid, utan var tillverkad för att imponera.
Flera hantverkare hade samarbetat för att tillverka rustningen. En harneskmakare i Arboga slog den. Dekoren utfördes i Antwerpen. En konstnär ritade dekoren och guldsmeden Eliseus Libaerts drev upp relieferna, skapade mönster och la guldornament.
Här finner kan du titta mer i detalj på de olika delarna.
Hjälmen
På visirets högra sida är hjälten Herkules avbildad med sin klubba och lejonhudsmantel. Visir kallas den nedre delen av hjälmen som skyddar käkpartiet. Det finns olika tolkningar av vad som avbildats på visirets vänstra sida. En teori är att vi här ser gudinnan Juno som ammar Herkules. I den romerska mytologin lät Jupiter Herkules amma från en sovande Juno. När hon vaknade och stötte ifrån sig Herkules bildades Vintergatan av mjölken som spilldes. Den vuxna mannen skulle kunna föreställa den vuxna Herkules som dricker ur ett dihorn. Den idén motsägs av att man inte dricker ur den smala änden på dryckeshorn. Dessutom är formen ovanlig och påminner mer om en snäcka än ett horn.
Axelpansar
Rustningsdelar som skyddar kroppens axelparti. Här prydda med Vasavapnet, Folkungalejonet och bevingade Medusahuvuden. Folkungalejonet är ett upprest och krönt lejon och ingår sedan 1448 i det stora riksvapnet. Med Folkungalejonet ville Erik koppla sig själv till tidigare kungar. Familjevapnet Vasakärven syns till vänster om lejonet på en sköld och till höger kan man bland annat se tre kronor.
Bröstharnesk
I båda de ovala kartuscherna avbildas en kvinna. Den ena kvinnan håller i en lans och medusasköld, symboler för att hon är krigets och vishetens gudinna Minerva. Kvinnan till vänster bär i likhet med gudinnan Juno slöja och spira, men hennes krigsutstyrsel stämmer inte överens med Junos. Kvinnornas kronor tyder dock på att de är drottningar. En teori är att de är amasondrottningar. Enligt grekisk mytologi var amasonerna kvinnliga krigare med hemort i Mindre Asien. De levde i en kvinnostat utan män och var fruktade krigare som skar av sitt högra bröst för att smidigare kunna hantera pilbåge.
Knäbuckla
Den ormliknande figuren är en delfin. På själva knäbucklan finns ett fantasifullt, lite skrämmande ansikte. Det är en så kallad maskaron. Flera maskaroner pryder rustningen. De har varit populära dekorationer under många olika tidsepoker.
Ryggharnesk
I den ovala kartuschen på ländryggen ligger en plågad Herkules, stödd på sin klubba och omgiven av eldsflammor. Herkules hade klätt sig i en mantel som var förgiftad av kentauren Nessus blod. Manteln klibbade fast i hans hud vilket orsakade hemska plågor. På grund av smärtan lät han ett bål uppföras där han själv skulle brännas till döds. Elden tog dock bara död på hans mänskliga sida vilket resulterade i att han välkomnades in i himmelriket som gud.
Armskena
Armvecksskydden är prydda med Neptunus treudd och två fiskliknande varelser. Neptunus var havsguden och Jupiters bror. De dubbla månformade ansiktena längst upp mot axeln kan föreställa en Janusmask. Den romerska guden Janus kontrollerade himlaljusets portar och avbildas med två ansikten. Det ena ser in i framtiden och det andra blickar tillbaka i det förflutna. Janus var gud över begynnelser, övergångar, passager och avslut.
