Guldig krona

De stora krigens tid

1654–1718

Rum 3 i Livrustkammarens nya basutställning

Under andra halvan av 1600-talet nådde den svenska stormaktstiden sin kulmen. År 1658 var landets geografiska utbredning som störst. Det var en tid av ständiga krig. Under en period av 100 år dog en halv miljon män, i strider och i sjukdomar och umbäranden.

Kvinnorna fick bära försörjningsbördan på hemmaplan. Statens resurser gick till militärapparaten, men som kontrast förekom kungligt lyxkonsumerande och samlande. Rikets makt visades upp med dyrbar prakt. Tre kungar med namnet Karl följde på varandra.

Karl X Gustav

Samma dag som drottning Kristina abdikerade och lämnade den svenska tronen, den 6 juni 1654, kröntes hennes kusin Karl X Gustav till ny kung. Med det fick Sverige inte bara en ny regent, utan också en ny kunglig dynasti. En pfalzisk furstesläkt som regerade fram till 1720.
Under Karl X Gustavs sex år på tronen erövrade Sverige stora landområden. Det var en tid av ständiga krig, först mot Polen och sedan mot Danmark. Fred slöts med båda parter 1660. Därmed upphörde anspråken på Sverige från den polska grenen av Vasaätten.

Bild av guldbroderade kortbyxor som tillhört Karl X Gustav
Karl X Gustav var inte bara en krigarkung utan också ett modelejon. Ett 30-tal unika dräkter har bevarats.

Karl X Gustav dog i februari 1660, mitt under pågående riksdag i Göteborg. Då hade han suttit knappt sex år på den svenska tronen.

Bild av guldäpple som var en del av Karl X Gustavs begravningsregalier.
Karl X Gustav begravdes i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Riksäpplet är en del av de begravningsregalier som tillverkades i tunn guldplåt, för att följa kungen i den sista vilan.

Karl XI

Karl XI stärkte kungamakten och försvagade adeln. Han drog in delar av adelns gods till kronan och moderniserade rikets militära och civila förvaltning. Tiden från 1680 kallas det karolinska enväldet. Under denna period sammankallades sällan riksdagen – kungen styrde efter eget huvud.

Ulrika Eleonora av Danmark gifte sig med kung Karl XI. Äktenskapet skulle besegla freden efter det skånska kriget och äktenskapskontraktet ingick som en artikel i fredstraktaten. Äktenskapet verkat har blivit lyckligt. Ulrika Eleonora ägnade sig åt välgörenhet och barnens uppfostran. Hon främjade teatern och lät sätta upp skådespel vid hovet. I historiens spegel har hon enligt tidens ideal framställts som den goda modern, “gudfruktig, tålig och mild”.

Bild av Karl XI:s romerska rustning
Vid sitt trontillträde i ett vintrigt Stockholm 1672 framträdde den 17-årige Karl XI som ”Ärans riddare” i romersk rustning. Riddarspel och andra festligheter fyllde dagarna.

Karl XII

Karl XII är den svenske kung som kanske tydligast förknippas med krig. Redan som 18-åring kastades han in i det Stora nordiska kriget (1700–1721). Karl XII spenderade hela sitt vuxna liv i fält och ledde sin armé från de främsta linjerna i en till synes enkel officersuniform. Det var också i denna ”krigiska enkelhet” han ville bli avporträtterad.

Bild av Karl XII:s uniformsrock.
 Karl XII:s uniformsrock.

Karl XII gifte sig aldrig. Till sin syster skrev han att han ”lär bli vigd vid soldathopen i lust och nöd att leva och dö”, till andra sa han att han skulle gifta sig först när det blev fred.

Hösten 1718 inledde Karl XII sitt sista fälttåg, mot Norge. Efter en gudstjänst den 30 november befann sig kungen strax utanför Fredrikstens fästning. Han inspekterade byggandet av ett löpgravssystem som användes för att svenskarna skulle kunna inta fästningen.
Det var blött, lerigt och sikten var dålig i mörkret. För att se bättre stötte kungen in sina fötter i löpgravens vägg och kunde på så sätt häva sig upp över kanten. Halvliggande spejade han ut över landskapet. Plötsligtträffades han av en kula i vänster tinning och sjönk ner med vänster hand under hakan. Sedan låg han där, orörlig och livlös – kungen var död.

Bild av Karl XII:s hatt, som han bar när han dog.
Spåren efter det ödesdigra ögonblicket går fortfarande att se på hatten med ingångshålet i den vänstra sidan.

Änkedrottningen Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora den yngre

Kungens farmor, Hedvig Eleonora, var en viktig och sammanhållande person med stort inflytande under lång tid. Hon var med i de förmyndarregeringar som bildades både under sonen Karl XI:s och under sonsonen Karl XII:s tid som omyndiga regenter. Som änka levde Hedvig Eleonora ett självständigt liv med egen försörjning. Hon samlade föremål från olika delar av världen och var intresserad av konst, arkitektur och litteratur. Att hon var intresserad av omvärlden och hade stora kunskaper bidrog till att förnya drottningrollen.

När Karl XII dog 1718 stod Sverige utan tronföljare. Kungens syster Ulrika Eleonora d.y. valdes och kröntes 1719. Hennes tankar om att samregera med sin make, Fredrik av Hessen-Kassel, avvisades – det fick endast finnas en regent. Året därpå abdikerade hon till förmån för sin make som blev Fredrik I. Paret fick inga barn och ännu en gång fick tronföljaren sökas utomlands.