Trä ren med tyg i verklig storlek.
Foto: Jens Mohr, Livrustkammaren/SHM (CC BY)

Länsherrens gåva

"Anno 1694 den 20 november levereras uti Rustkammaren en lapp med en lappmudd och blå fodrad mössa, liggandes uti en ackia körandes för sig en Ren, med sitt tyg på sig och en klocka under halsen."

Den säregna gåvan levererades till kung Karl XI från landshövdingen i Västerbottens län, greve Gustaf Douglas (1648–1705). Klockan kring halsen är sedan länge försvunnen. Borttappad eller försnillad. Men huvudparten av same-ekipaget finns kvar. Och, ja, samen som körde ekipaget var ingen riktig same, utan en docka

År 1694 hade kungen gjort en inspektionsresa till Torneå och där träffat landshövdingen. Enligt uppgift beskådade de tillsammans midnattssolen från Torneå kyrkas klockstapel natten till den 15 juni 1694. I samband med denna resa har troligen gåvan överlämnats. Vid ankomsten till Stockholm placerades ekipaget i Arsenalen i det De la Gardieska palatset Makalös.

Ett nyvaknat intresse

Oljemålning av en ren i snölandskap som drar en pulka med en samisk person i.
En same i sin ackja. David Klöcker Ehrenstrahl, 1671. Nationalmuseum (Public Domain).

De nordligaste delarna av Sverige hade väckt statsmaktens intresse under 1600-talets första hälft. Silver hade till exempel hittats vid Nasafjäll 1634 och de stora vidderna lovade malmfyndigheter.

En annan anledning till fascinationen för det samiska var Johannes Schefferus banbrytande etnologiska skildring av Lappland 1673 i boken "Lapponia". Boken skrevs på latin och översattes till franska, tyska, holländska och engelska, men inte till svenska.

Vi kan inte veta om Gustaf Douglas köpte same-ekipaget eller lät tillverka det för kungen. Samiskt hantverk var redan på 1600-talet en handelsvara och eftertraktat bland rika samlare, i synnerhet de samiska trummorna som på den tiden kallades trolltrummor.

Abraham eller ej?

Såväl Ehrenstrahls målning av en same i sin ackia (se ovan) som den snidade dockan i landshövdingens gåva har tidvis beskrivits som porträtt av Abraham Momma Reenstierna (1623–1690). Det är sannolikt en efterhandskonstruktion. Dockan, med sina höga kindben och fårade ansikte, var förmodligen ämnad att se ut som en same. Ursprungligen fanns en kritpipa i hålet i dockans högra mungipa.

Foto: Jens Mohr, Livrustkammaren/SHM (CC BY)

Trädocka.

Det som finns kvar

Föremålen har sedan de kom till Livrustkammaren i slutet av 1600-talet flyttats mellan flera olika förvaringar, bland annat till Fredrikshovs slott och Arvfurstens palats. År 1884 flyttades Livrustkammarens samlingar till slottet. Där var de utställda till 1906, då de åter flyttades och ställdes ut på Nordiska museet. År 1978 flyttades samlingarna åter tillbaka till slottet. Det kan därför knappast förvåna att en del av utrustningen är förkommen eller i mycket dåligt skick.

Modell av en ren och en släde.

Ett urval av andra kungliga berättelser