Kungen som dog av semlor, eller?

Ordagrant skrev Oxenstierna i sin dagbok: ”Hans Majestäts dödsfall har skedt af indigestion af hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, Caviar, böckling ock Champagnevin.” Hetvägg är den gamla beteckningen för en semla. Semlornas roll i kungens död är omskriven och omdebatterad. Mindre fokus har varit på kungens allmänna hälsotillstånd.

Kungens hälsa var nämligen inte god. Adolf Fredrik hade haft olika besvär allt sedan sin ”lyckeliga ankomst til Swerige” på 1740-talet. Det var ihållande huvudvärk och migränanfall, magont, kolik, ”buller af wäder” och hemorrojder med klåda samt omväxlande förstoppning och diarré. Och så var han ofta förkyld. Sammantaget ger det bilden av en bräcklig hälsa och matsmältningsorgan i olag.

Drygt en dag efter dödsfallet genomförde den kunglige läkaren Herman Schützercrantz en öppning på det kungliga liket. Likfläckarna och likgaserna var helt naturliga i sammanhanget, liksom att magen innehöll en nyss intagen måltid. Det som också är av intresse är att såväl tunn- som tjocktarmen i stort sett är tomma.

Hos en frisk människa går maten genom matsmältningsorganen på ett drygt dygn. Att kungens tarmar var tomma skulle kunna betyda att han inte hade ätit något på ett dygn. Han kan alltså ha hållit fastan. En mer trolig anledning är att tarmen antingen tömdes i dödsögonblicket eller strax före måltiden. Det är inte helt omöjligt att kungen fick ett lavemang för att kunna ge plats åt den stora måltiden.

De mer förmögna i samhället hade sällan en normal avföring. Den fiberfattiga och sockerstinna mat som de åt resulterade ofta i förstoppning eller diarré. Många läkare ansåg dessutom att det var bra för hälsan med lavemang. Generellt utsatte en rik människa sitt tarmpaket och rektum för en omild behandling. Att kungen hade stora problem med matsmältningen och med hemorrojder är därför inte förvånande. Observationerna som dr Schützercrantz gjorde tyder också på att kungen på sikt skulle ha utvecklat cancer i mage eller tarmar på grund av sina matvanor. Kungen led alltså av liknande välfärdssjukdomar som en stor del av västvärlden lider av idag.

Alltså åt kungen ihjäl sig, precis som Oxenstierna skrev, men det var en process som skedde över en lång tid.

Intendenten förklarar