Pressbilder

Maria av Medici, dotter till Cosimo I, 1519- 1574, och Eleonora av Toledo, 1522-1562, dog redan som 17-åring. På porträttet som inspirerat Borchgrave till denna dräkt är Maria klädd enligt senaste mode, i blå klänning med hög ståkrage med blomsterdekorationer och pärlor. Se helfigur!

Isabelle de Borchgrave är belgisk konstnär och skulptör. Hon är mest känd för färgstarka målningar och avancerade pappersinstallationer – dräkter i naturlig storlek. Hon finns representerad på ett flertal museer världen över. Isabelle de Borchgrave har även varit verksam som designer och gjort klänningsdetaljer åt modeskaparen John Galliano när han var chefsdesigner för modehuset Christian Dior.

Eleonora av Toledo, dotter till vicekungen i Neapel, gifte sig 1539 med Cosimo I. Elonora är klädd i en fashionabel och elegant vit klänning i silkessammet med mönster i svart och guld. För konstnären Isabelle de Borchgrave blev detta porträtt centralt. Hon kopplar verket till vår egen tid. Se andra foton av Eleonora av Toledo där man ser att Borchgrave fortsätter "utanför ramen".

Hon är klädd i en fashionabel och elegant vit klänning i silkessammet med mönster i svart och guld. För Borchgrave är förlagan, porträttet, central. Hon kopplar verket till vår egen tid: ”Jag är övertygad om att Chanel hämtade inspiration härifrån. Alla element som den stora modedesignern formgav på sitt eget sätt, kan man hitta här: kombinationen av guld och pärlor, siden, sammet och hårnät”.

De historiska dräkterna finns inte kvar, konstverk och porträtt är därför grunden för Isabelle de Borchgraves arbete. Hon skapar det vi inte ser på porträtten, baksidor av dräkter och fantastiska håruppsättningar. Eleonora av Toledo, gift 1539 med hertigen av Florens, Cosimo I av Medici, är förebilden för den moderna rollen för en så kallad "första dam".

Maria av Medici var dotter till Cosimo och Eleonora. Dräkten hon bär var av senaste mode, blå klänning med hög ståkrage med blomsterkreationer och pärlor.Papperskreationen föreställande Maria av Medici visas i utställningen Renässansmode i papper på Livrustkammaren skapad av Isabelle de Borchgrave.

På svenska Wikipedia dominerar föremål med kungliga förtecken ur framförallt Livrustkammarens samlingar. På första plats ligger Gustav Vasas rustning i Livrustkammaren. Den är troligen tillverkad av Kunz Lochner vars verkstad i Nürnberg producerade flera av de mest praktfulla paradrustningarna som finns bevarade från denna tid.

På den engelskspråkiga Wikipedia är den mest sedda bilden en karta över Osmanska riket, ur en bok från Skoklosters slotts digra boksamling. Bilden förekommer som illustration för den engelska artikeln om det Osmanska riket och har visats ca 350 000 gånger sedan den kom upp på Wikimedia Commons.

Som nummer två bland wikimediabilderna återfinns en kinesisk kudde av stengods, tillverkad för kineser som föredrog ett fast nackstöd. Ett föremål ur Hallwylska museets ostasiatiska samling. Den finns även avbildad i den nya publikationen” Asiatisk keramik Ur Hallwylska museets samling”.

Består av kappa, tröja, byxor och strumpeband av vit sidenatlas med en över hela ytan skuren eller ristad dekor i form av stiliserade blommor. Kappan med en kant av palmetter. Silvertrådsklädda knappar. Tröjan har planschetter, stråndkrage, 10 skört, ärmar med öppna främre sömmar. Byxor av rak modell, svagt rynkad vid linningen. Mitt fram ett sprund med knäppslå.

Sidenatlas med silvertrådsbroderi och paljetter. Broderiets mönster har ett symbolspråk anpassat för tillfället: bladrankor omger liljor som växer upp genom öppna kronor. De broderade ekollonens betydelse av liv och styrka passar in i sammanhanget.

Dräkt som består av tröja, byxor Sidenatlas med silvertrådsbroderi och paljetter. Broderiets mönster har ett symbolspråk anpassat för tillfället: bladrankor omger liljor som växer upp genom öppna kronor. Tröjan med midjan framtill nerdragen i en spets. Framtill knäppning med 30 små silvertrådsknappar. Ärmsprunden knäpps med 11 knappar av samma sort. Knäbyxor av vid rynkad modell

Kyritsryttaren red framför kistan som symbol för evig kungamakt, medan livhästen leddes bakom kistan som påminnelse om den döde själv. Rustningen av förgylld mässingsplåt användes redan vid begravningen av Karl X Gustavs far, Johan Kasimir av Pfalz, men fick 1660 en ny hjälm och nytt monogram på bröstplåten. Från utställningen Dödens teater.

Gustavs bröllopsdräkt, en habit à la francaise, sydd av ett pärlemorskimrande slivertyg med applikationsbrodri av blå metallfolie, guldpaljetter och guldtråd.