Drottning Kristina

Kristina var dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. Hon var bara sex år gammal när fadern stupade i Lützen och hon utropades till drottning. I praktiken styrdes Sverige dock av en förmyndarregering med rikskanslern Axel Oxenstierna i spetsen fram till 1644 då Kristina blev myndig.  

Hennes regeringsperiod präglades av fredsförhandlingar. När freden efter trettioåriga 1648 slöts i Westfalen hyllades hon som fredsstiftare. Kröningen i Stockholm två år senare blev den mest påkostade som någonsin setts i Sverige.  

Vision om ett kulturellt Sverige

Drottning Kristina ville göra Sverige till en kulturell stormakt. Hon samlade konst och böcker och intresserade sig för litteratur, teater, vetenskap och filosofi. Framstående kulturpersonligheter, som den franske filosofen Descartes bjöds in till hovet.   

Abdikerade år 1654  

Efter en tioårig regeringstid, 1654, abdikerade Kristina och lämnade landet. Beslutet väckte starka känslor. När hon året därpå valde att konvertera till katolicismen gick en chockvåg genom Europa. Det uppfattades som en skymf mot faderns protestantiska arv var men var en stor triumf för påven som tog emot henne i Rom. Trots abdikationen fortsatte Kristina ändå att spela en storpolitisk roll. Hon konspirerade för att ta makten i Neapel, då ett kungarike, och kandiderade till den polska tronen.  

Begravd i Peterskyrkan 

De två sista decennierna bodde hon permanent i Rom. Hon engagerade sig i kyrkopolitiken och gjorde stora kulturella insatser. Vid sin död 1689 begravdes hon under storslagna former i Peterskyrkan i Vatikanen. Där vilar hon som en av få kvinnor sida vid sida med påvar och den katolska kyrkans stormän.  

Upptäck drottning Kristina på Livrustkammaren

På Livrustkammaren kan du se föremål med en koppling till drottning Kristina som exempelvis hennes lilla klänningsliv, kröningsmantel, hårlock och ett praktfullt ceremonisvärd.

Kristinas klänningsliv som barn

Detta lilla klänningsliv av siden bars av Kristina när hon var omkring två år gammal. Det är ett av få bevarade barnplagg från den tiden. Färgen på tyget var då starkt rosaröd. Axelkarmarnas flikar, liksom övriga sömmar och ytterkanter är dekorerade med silvergaloner, typiskt för modet på 1620-talet.   

Plagget sparades inom släkten Stiernflycht eftersom Kristinas kammarjungfru, Sara Larsdotter, fick behålla det när hon slutade sin tjänst 1632. Klänningslivet ärvdes inom familjen Stiernflycht fram till slutet av 1800-talet, då det såldes till Livrustkammaren. Museet har också en liten vit barnskjorta med spetsar, som också kommit via Sara Larsdotters ättlingar. Båda plaggen visas nu i Livrustkammarens utställning.   

Om klänningslivet i föremålsdatabasen

Ett praktfullt ceremonisvärd

Detta svärd, dekorerat med bilder och texter, har troligen tillhört drottning Kristina och fanns i hennes rustkammare. Det tillverkades 1648, samma år som den westfaliska freden.   

Svärdets etsningar gjordes av David Kohl, som var verksam vid ett bruk nära Arboga. På ena sidan syns ett porträtt av Kristina, och på den andra ett av hennes far, Gustav II Adolf. Ovanför dem finns Sveriges och Finlands landskapsvapen. En latinsk inskrift på svärdet lyder: "Genom enighet växer små stater, genom oenighet går stora under." Det är ett citat från den romerske historikern Sallustius och var lika aktuellt på 1600-talet som i det antika Rom.   

Den praktfulla kröningssadeln 

Förberedelserna inför drottning Kristinas kröning började redan 1648 när freden kom efter trettio års krig. Länge var det oklart om Kristina skulle rida till kyrkan, som kungar gjorde, eller åka vagn. Hon valde till sist en praktfull vagn från Paris, dragen av sex vita hästar. Kröningshästen fick gå bakom hennes vagn med tom damsadel. Den dyrbara sadeln med schabrak (ursprungligen ett sadeltäcke) skimrar än i dag av ett tungt och skört broderi av guldtråd och äkta pärlor på purpurfärgad sammet.    

Både kröningshästen och de sex vagnshästarna var skodda med silverskor som enligt traditionen skulle falla av och bringa lycka. Det var angeläget att visa upp ett praktfullt yttre som motsvarade den nya stormaktens ställning. I kröningsprocessionen in mot Stockholm i oktober 1650 deltog 1500 hästar. Sadeln skänktes senare av Kristina till Karl X Gustav och gjordes då om till hans kröning.    

Om kröningssadeln i föremålsdatabasen

Drottning Kristinas kröningsmantel

”Nu är Kristina krönter Conung”, utropades efter kröningsceremonin i Storkyrkan, då Kristina ikläddes den purpurfärgade mantel som finns i Livrustkammaren. Kröningen i Stockholm 1650 var århundradets mest omtalade statsceremoni och en av de mest påkostade kröningarna någonsin.    

Kröningsmanteln, liksom många andra lyxartiklar, hade beställts från Frankrike. Den är närmare fyra meter lång och har en bred guldbård. Silkessammeten har ännu en påfallande lyster. Om de ursprungliga 764,5 guldbroderade kronorna vittnar dock endast avtrycken. De sprättades bort på 1700-talet – en handling som i efterhand nästan kan synas symbolisk. Fyra år efter kröningen abdikerade Kristina, konverterade till katolicismen och begav sig till Rom. Kronan gavs då till kusinen Karl X Gustav, som också fick ta över manteln.   

Om kröningsmanteln i förmålsdatabasen

Fragmenten från drottning Kristinas gravöppningen  

År 1965 öppnades drottning Kristinas grav i Peterskyrkan i Rom. Gravöppningen leddes av anatomiprofessorn Carl-Herman Hjortsjö. Avsikten var att göra en avgjutning av den silvermask som hade lagts över hennes ansikte. Men också hennes skelett och bäcken undersöktes i syfte att ta reda på om hon verkligen hade varit en biologisk kvinna.    

Bakom detta låg teorier lanserade på 1930-talet, som hävdade att Kristina varit något som kallades ”pseudo-hermafrodit”. Femtiofem textilfragment och en hårlock skänktes efter gravöppningen till Livrustkammaren. Kronorna kommer från hennes mantel och är liksom övriga fragment mycket sköra. De var endast fastklistrade i den tunna sidentyget och vid gravöppningen hade alla lossnat. Nu är alla fragment bruna, men färganalyser har visat att manteln varit färgad med krapp, det vill säga var röd. I museet förvaras fragmenten i en specialbyggd, kvävgasfylld monter.