Gustav II Adolf
Det var Gustav II Adolf lämnade 1628 in två dräkter som han hade burit under det polska fälttåget till Livrustkammaren, för att sparas ”till evig åminnelse”. Han befallde även att dräkterna samt andra särskilt viktiga föremål skulle förevisas för gäster. Därför brukar museet Livrustkammaren räkna sitt ursprung till 1628.
Under hans regeringstid (1611–1632) moderniserades den svenska armén och Sverige blev en dominerande kraft i Europa genom deltagandet i Trettioåriga kriget. Gustav II Adolfs insatser på slagfältet gav honom internationellt erkännande, men det var hans strategiska och politiska skicklighet som gjorde honom till en av Europas mest framstående regenter.
Gustav II Adolfs bröllopsdräkt
Till Gustav II Adolfs och Maria Eleonoras bröllop 1620 införskaffades en ”fiolebrun” (brunviolett) dräkt överbroderad med guldtråd i sirliga bladrankor, nejlikor, rosor, liljor och ekollon. Nejlikor var på blomsterspråket en trolovningssymbol, medan rosor symboliserade kärlek, liljor renhet och kyskhet och ekollon stod för liv och fruktbarhet.
Dräkten beställdes i Hamburg och skickades i färdiga och tillskurna delar till Stockholm, där den syddes ihop och anpassades till kungens storlek av hovskräddaren Baltzar Dinet. Den består av en yttre jacka av kläde, kasack, en snäv inre sidenjacka, tröja och korta, vida byxor som dras åt vid knäna.
Gustav II Adolf hade nog tänkt bära den symbolladdade dräkten som ”reseklädning” när han begav sig till Kalmar för att möta sin blivande brud. Dräkten blev dock inte klar i tid och kom därför troligen att användas i Stockholm vid någon av festligheterna i samband med bröllopet som ägde rum den 25 november.
Kyller använt av Gustav II Adolf vid Dirschau den 6 augusti 1627. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY 4.0).
Dräkt med skotthål
En av de två sparade dräkter som Gustav II Adolf hade burit under det polska fälttåget. Kungen hade sårats under strid när han bar dräkterna. Kanske var det offerviljan som ansågs minnesvärd. Just denna dräkt bar han vid Dirschau (Tczew) 1627 då han träffades av en muskötkula vid halsen som fortsatte genom kroppen och fastnade i hans högra skulderblad.
Kungen överlevde men förlorade känseln i två fingrar. Spåren efter träffen finns i kyllrets halsringning där man också kan se hur blodet runnit ner. Genom det aktiva beslutet att låta spara dräkterna kan man säga att Livrustkammaren som minnesskapande institution tog sin början.
Om dräkten i föremålsdatabasen
Krigsbyte från Mitau (Jelgava)
När Gustav Adolf 1621 landsteg för att marschera mot Riga passerade man också Mitau (Jelgava). Detta var Kurlands huvudstad och låg under polskt styre. Därmed hamnade den hertigliga rustkammaren i svenska händer när man intog staden. Dessa hjullåspistoler av genombruten, förgylld mässing, tillverkade i Braunschweig under 1500-talet slut, kommer från rustkammaren i Mitau.
Pipan och låset är tillverkat av stål med påslagen gulddekor i form av bland annat en dubbelörn, människofigurer och en täckande ornamentik. Pistolerna är mycket exklusiva och framför allt praktvapen som kommunicerade ägarens status och rikedom. De var dock fullt funktionsdugliga.
Dräkt från slaget vid Lützen 1632
Kyllret, värjan och de broderade linnestrumporna är några av de persedlar som Gustav II Adolf bar vid slaget vid Lützen.
Den kejserliga armén var utspridd och hade slagit läger när den svenske kungen gick oväntat till anfall. Den katolske befälhavaren Albrecht von Wallenstein (1583–1634) inväntade förstärkningar vid staden Lützen som satts i brand. När dessa anlände uppstod oreda i den svenska högra flygeln. Kungen red in i stridsvimlet för att återskapa ordningen men hans armbåge krossades av en muskötkula och han förlorade kontrollen över hästen Streiff.
När kungen påträffades var han redan död och endast iförd tre skjortor och ett par broderade strumpor. Värjan återfanns nertrampad i leran en bit bort. Kyllret, rocken av älghud, togs som trofé och fördes till kejsaren i Wien. Det skänktes till Livrustkammaren från Österrike 1920, som tack för det svenska Röda Korsets insatser i samband med första världskriget.
Gustaf II Adolfs häst – museets mest kända föremål
Streiff fick sitt namn efter sin förre ägare som sålde honom för 1000 riksdaler till kungen. Han var en stridshäst av rasen Oldenburgare och mätte cirka 150 centimeter över manken. En mer ordinär häst var inte mer än 130–140 cm vid denna tid. Vid Lützen 1632 red Gustav II Adolf Streiff. Hästen var sadlad med en röd guldbroderad sammetssadel som kungen fått som gåva av sin hustru, Maria Eleonora. I stridsvimlet träffades kungen av en kula i armbågen som fortsatte in i hästens hals. Han förlorade kontrollen över hästen och föll ur sadeln.
Vid Lützen skadades både kungen och hästen. Streiff överlevde men dog året därpå. Hans skinn bevarades och monterades på en trästomme. Sedan 1640-talet har han varit ett av de mest kända föremålen i Livrustkammaren.
