Gustav Vasa
Tidiga år och upproret mot Danmark
Gustav Eriksson Vasa föddes 1496 i en adlig familj. Sverige ingick då i Kalmarunionen, styrd av en dansk kung och med en svensk riksföreståndare. Efter Stockholms blodbad 1520, där Gustav Vasas far och många svenska adelsmän avrättades, flydde Gustav utomlands och började organisera ett motstånd mot den danske kungen. Tillbaka i Sverige och Dalarna fick han stöd från bönderna, vilket ledde till ett uppror mot den danske kungen.
Vasaloppet uppkallat efter tiden i Dalarna
Vasaloppet körs mellan Sälen och Mora till minne av Gustav Vasa som ska ha färdats samma sträcka vintern 1520 när han sökte stöd från Dalarnas bönder.
Dackefejden – bondeupproret
Dackefejden 1542–1543 var det största bondeupproret i svensk historia, lett av Nils Dacke. Upproret uppstod i Småland som en reaktion på Gustav Vasas försök att centralisera makten. Man var missnöjd med de höga skatterna, hårdare lagar och om reformationens förändringar. Dackes styrkor lyckades till en början besegra kungens trupper, men efter vintern 1543 slog Gustav Vasas armé tillbaka. Nils Dacke sårades och dödades i upproret. Hans huvud sattes på en påle och visades upp som ett varnande exempel. Gustav Vasa stärkte sin makt och införde hårdare kontroll över Småland och resten av riket.
Grundare av svenska staten
Som kung genomförde Gustav Vasa stora förändringar i riket. Han bröt med den katolske påven och införde reformationen, vilket lade grunden för Sverige som ett protestantiskt land. Under hans tid kom den första bibeln på svenska. Han tog också kontroll över kyrkans rikedomar.
Gustav Vasa centraliserade makten och minskade adelns inflytande. Han har blivit kallad både landsfader och tyrann genom årens lopp.
Gift med tre fruar
Gustav Vasa var gift tre gånger. Först med Katarina av Sachsen Lauenburg, som han fick sonen Erik med. Giftermålet skulle knyta samman Vasaätten med kungliga släkter i Europa. Därefter var han gift med Margareta Leijonhufvud, vilket istället skapade band till adeln i Sverige. När Margareta dog gifte Gustav Vasa sig med hennes 40 år yngre systerdotter Katarina Stenbock. Prästerna var först motståndare mot att han skulle gifta sig med en så nära släkting, men han lyckades till slut att genomföra äktenskapet och vigdes av ärkebiskopen. Det sista äktenskapet förblev barnlöst.
Gustav Vasas död
Gustav Vasa dog på hösten 1560 efter en tids sjukdom. Efter hans död skapades ett stort gravmonument i Uppsala domkyrka där han ses liggande med en fru på vardera sida. Det finns fortfarande kvar i domkyrkan.
Upptäck Gustav Vasa i Livrustkammaren
I Livrustkammaren kan du se föremål med en koppling till Gustav Vasa, från en rustning och visirhjälm, till en hästsadel och ett plagg som användes vid hans begravning.
Gustav Vasas rustning. Foto: Helena Bonnevier, Livrustkammaren/SHM (CC BY 4.0).
Gustav Vasas rustning
Den första Vasakungens rustning är ett av få bevarade föremål som kan knytas till honom. Den köptes in i södra Tyskland. Den polerade stålytan med etsad och förgylld dekor gör det svårt att säga när rustningen skapades.
På fyra av delarna är nämligen årtalet 1540 inkluderat i dekoren. På skuldrorna, rustningsskorna och musslorna, som skyddar armvecken, finns drivna slåtterblommor. De ansågs kunna ge en blodstillande effekt. Men vi vet inte när stålytan skapades.
Trots sin exklusivitet skulle rustningen både kunna användas i fält och vid torneringar. Av den tillhörande hästrustningen återstår häststjärnan, delen som skyddade hästens ansikte, och manpansaret, den delen som skyddade hästens nacke.
Den slutna hjälmen skulle användas i fält men både maskvisirhjälmen och den krönta hjälmen i Livrustkammaren kan ha varit avsedda att bäras med rustningen.
Gustav Vasas maskvisirhjälm
Den här hjälmen har ett visir i form av ett mustaschprytt mansansikte. Ögonen sticker ut och pupillerna är genomborrade. I den svagt öppna munnen finns tänder. Mustaschens ändar sticker ut och ytan har etsad ansiktsbehåring och vårtor.
Visiret har anpassats i efterhand för att passa på själva hjälmen och delarna har troligen inte hört samman från början. Men de är båda tillverkade under 1540-talet.
Maskvisir användes vid speciella upptåg och vid torneringar och kunde ha olika utformning. En del föreställer räv eller fågelansikten men av de bevarade visiren är mansansiktena vanligast. De har sitt ursprung i den tysk-romerske kejsaren Maximilians (1459–1519) tornerspel från sekelskiftet 1500.
Hästsadel med riksvapnet
Denna förgyllda sadel har funnits i den kungliga rustkammaren i mer än 480 år. I sadelns drivna och etsade dekor syns det svenska riksvapnet med Gustav Vasas hjärtsköld på tre ställen. Detta är ett praktföremål av hög kvalitet, men den är inte komplett. Sadeln saknar delvis nöthårsstoppning, eller ull, och det violetta sammetsöverdrag som ursprungligen klädde hela sätet.
Denna typ av tunga sadlar, bepansrade med stålplåtar, användes under hela 1500-talet. Den kallas för harnesksadel eller kyrissadel och har en gång troligen ingått i ett fullständigt garnityr med rustning för både häst och ryttare.
Vid Gustav Vasas och hans söners hov firades kröningar, kungliga bröllop och dop med tornerspel. Vid vilket tillfälle just denna sadel har använts vet vi inte, men troligen ingick sadeln i det inköp av lyxartiklar som Gustav Vasa gjorde i Augsburg 1541.
Gustav Vasas krönta hjälm
Gustav Vasas krönta hjälm har skapats i södra Tyskland omkring 1540. Hjälmen är ovanlig eftersom den är en av få bevarade hjälmar som har en krona. Den är också det första föremålet som togs in i Livrustkammarens samlingar.
Hjälmen inköptes för kungens räkning i Augsburg av hans agent, Claus Heijder. Sannolikt användes den i Gustav Vasas begravningsprocession 1560 där en krönt hjälm nämns av en samtida betraktare. Begravningståget utformades efter internationella förebilder. Kungens krönta hjälm visades upp, som en bild av den kunglighet att erövrat – en riddare som blivit kung.
Den 21 december, på årets mörkaste dag, begravdes han i Uppsala domkyrka. Den förgyllda kronan är av medeltida snitt. Det är i dag en passande symbol för Gustav Vasa som hade en fot i den medeltida unionen och en i det nyskapade arvriket.
Fördjupa dig om hjälmen:
Ett plagg från Gustav Vasas begravning
Detta är en häroldskåpa, en typ av rock, av sammet och siden med guld- och silverbroderier. Den har troligen använts vid Gustav Vasas begravning 1560. Kåpan är dekorerad på medeltida vis med det svenska riksvapnet över hela ytan på både fram- och baksidan. Broderierna är från 1500-talet, men har någon gång under 1600-talet blivit överflyttade på ny sammet. Lejonen och kronorna verkar ha gjorts av två olika brodörer, eftersom de skiljer sig åt något i utförandet.
Kungar och adelsmän hade redan från 1300-talet egna härolder. Kärnan i häroldernas arbete var kunskapen om vapenbilder och olika symboler. De tjänstgjorde vid torneringar och ledde och organiserade olika ceremonier. En härold kunde också fungera som budbärare mellan furstar, eller regenter, och arméer.
