Karl IX
Som yngste sonen i ett arvrike hade Karl lång väg att vandra till rikets högsta position – ett mål han nådde fullständigt, lagligt och officiellt först vid 57 års ålder. Kröningen i Uppsala domkyrka den 15 mars1607 var påfallande praktfull. I processionen fördes inte mindre än tio kungliga maktsymboler, regalier, där bland annat en dyrbar kröningsring och en ordenskedja utgjorde nyheter. Behovet att manifestera makten och visa vem som var Sveriges rättmätige kung var stort.
Karl IX:s regeringstid
Karl IX:s tid präglades av inre och yttre konflikter. Under hans regeringstid togs de första stegen mot en mer välorganiserad centralmakt, även om han samlade den mesta makten i sin person. Samtidigt drogs Sverige in i krig med Danmark, Ryssland och Polen.
Ett av hans mest kända beslut var att beordra den så kallade Linköpings blodbad 1600, där fem höga adelsmän som stött Sigismund avrättades. Detta var en del av Karls försök att konsolidera sin makt och eliminera sina motståndare.
Arvet efter kungen
Karl IX dog 1611 och efterträddes av sin son Gustav II Adolf. Trots att Karls regeringstid var turbulent lade han grunden för den starka centralmakten och det militära uppsving som kom att prägla Sverige under 1600-talet.
Upptäck Karl IX i Livrustkammaren
I Livrustkammaren kan du se föremål med en koppling till Karl IX, från de praktfulla kröningsföremålen till kungens egen värja.
Kröningsring
För Karl IX finns en unik regalie i Livrustkammaren – en kröningsring. Kröningsringen är tillverkad i guld med svart emalj och sex små bergkristaller, ”svenska diamanter”. Den spetsiga stenen är en rökkvarts. Ringar förekom vid engelska kröningar och användes även av Karls äldre bröder Erik XIV och Johan III vid deras respektive kröningar, men denna är den enda som bevarats i Sverige. Troligen har den burits på ring- eller pekfingret. Skadan i stenen uppkom på 1950-talet, då ringen tappades på ett stengolv.
Plymhållare
Till Karl IX:s kröning 1607 gjordes också ett par plymhållare, så kallade ägretter, av guldsmeden Ruprecht Miller. De var avsedda för kröningshästen och skulle pryda hästens panna och svans. I de tre piporna överst sattes fjäderbuskar. De bevarade ägretterna är av guld och smyckade med emaljdekor och ädelstenar. I mitten under kungakronan är två stora stenar innefattade, en åttkantig rökkvarts och en mindre och mörkare taffelslipad.
Bomplåtar till kröningssadeln
Bland all praktfull kröningsrekvisita som sparats i Livrustkammaren finns de dyrbara beslag som Karl IX beställde till sin kröningssadel. Tyvärr blev de inte klara i tid och bakbomsplåten och beslaget till den ena frambommen, utkvitterades från guldsmedens änka först 1631. Beslagen är av förgyllt silver med påskruvad dekor i emalj och med många innefattade stenar. Ovanför den stora rökfärgade halvädelstenen på bakbommen ses en vasakärve med ett lejon på vardera sidan. Symboliken var tydlig: här rider Sveriges rättmätiga kung av huset Vasa.
Jehovaordens kedja
De kungliga bröderna Erik XIV, Johan III och Karl IX stiftade alla egna ordnar, vilka upphörde med grundaren. Den så kallade Jehovaorden skapades av Karl IX 1606. Det judiska namnet på Gud, Jehova, som är ingraverat med hebreiska bokstäver i ordenstecknets mitt, var hämtat från kungens valspråk ”Jehovah solatium meum” – Gud min tröst. Kedjans länkar är formade som en kärve, Vasaättens symbol, sammanhållen av en mans- och en kvinnohand, förenade i ett handslag. Jehovaorden verkar ha varit avsedd endast för kungahusets manliga medlemmar. Den tunga ordenskedjan i guld med emalj, bergkristaller och röda granater bar kungen förmodligen under kröningen 1607.
Jehovaordens kedja
Kedjan är tillverkad av Antonij Groot den äldre i Stockholm år 1606. Kedjan är troligen buren av Karl IX vid kröningen i Uppsala 15 mars år 1607.
Karl IX:s värja
Denna praktfulla värja har tillhört Karl IX och väger 1,5 kilo. Den raka, tvåeggade klingan är tillverkad i Solingen i Tyskland omkring år 1600 och bär mästaren Clemens Horns symbol – ett enhörningshuvud. Fästet är av silver och dekorerat med breda snedställda band. Vartannat band är förgyllt och mellan dem ses smala kulbårder. Arbetet gjordes av guldsmeden Johan Pedherson i Stockholm 1607–1611. Värjan överlämnades 1755 till Strängnäs domkyrka för att komplettera kungens begravningsrustning, men återkom sannolikt till museet när rustningen tillfälligt återlämnades drygt hundra år senare.
