Karl XII
Liksom alla andra prinsar hade Karl fostrats i kriget hantverk. Till skillnad från många andra av Europas regenter valde däremot de svenska kungarna att aktivt leda sina arméer i fält, så även Karl XII. Inledningsvis var kungen och den svenska armén framgångsrik och vid Narva 1700 besegrades en flera gånger större rysk armé.
Flykten till Osmanska riket
Kriget vände 1709 vid Poltava, där den svenska armén led ett stort nederlag mot tsar Peters ryska armé. Karl XII flydde till det Osmanska riket (nuvarande Turkiet), och Sverige styrdes därifrån tills kungen tvingades lämna området 1714. De framgångar man hoppats på, där turkarna skulle hjälpa till att besegra Ryssland, hade inte blivit verklighet.
Systern Ulrika Eleonora tog över tronen
Karl XII:s sista fälttåg inleddes 1718 mot Norge. Det skulle också resultera i kungens död när han den 30 november träffades av en kula i huvudet från den norska sidan. Eftersom kungen förblivit ogift fanns ingen tronföljare men han syster, Ulrika Eleonora, besteg den svenska tronen år 1719. Först tre år efter Karl XII:s död blev det åter fred. Då hade det svenska enväldet redan avskaffats och freden innebar att Sverige förlorade sin stormaktsposition.
Upptäck Karl XII i museet
I Livrustkammaren kan du se föremål med en koppling till Karl XII som exempelvis hans segerhuva, peruk och uniform från ett ödesdigert ögonblick.
Bevarad segerhuva från Karl XII:s födsel
Den numera förtorkade delen av fosterhinnan som täckte prins Karls (XII) huvud när han föddes finns bevarad i Livrustkammaren. Att födas med fosterhinnan kvar på detta sätt ansågs vara speciellt och man sa att barnet hade fötts med segerhuva. På tyska kallas det ”glückshaube”, alltså ”lyckohuva”, vilket var ett lyckobringande tecken. Regenter som Gustav Vasa och drottning Kristina har också påståtts vara födda med segerhuva, men dessa är inte bevarade. Det är däremot drottning Lovisa Ulrikas segerhuva som förvaras i ett litet guldetui.
Om segerhuvan i föremålsdatabasen
Kulan från Narva
En av Karl XII:s största segrar på slagfältet var slaget vid Narva år 1700. Den 18-årige kungen ledde då en svensk armé mot den tre gånger så stora ryska armén och besegrade den grundligt. Segern användes i den samtida propagandan och firades i Sverige. Den bidrog också till kungens internationella ryktbarhet. I Livrustkammaren finns ett föremål som har en särskild betydelse genom hur det förknippats med kungen och slaget. I en liten gulddosa förvaras nämligen en liten deformerad blykula. Enligt gravyren på dosan ska kulan ha funnits i kungens halsduk efter slaget. Kanske har den bidragit till myten om att Karl XII var ”hård mot skott” och alltså inte kunde skadas av vanliga kulor.
Karl XII:s ur
Det mest påkostade föremålet i Livrustkammaren som kan knytas till Karl XII:s person är ett guldur. Det tillverkades 1700–1701 av den franske urmakaren J. Bellette (verksam i London) och är det enda av hans hand som är känt. Ur var mycket exklusiva och kostbara och därför försågs de länge med såväl en ytter- som innerboett för att skydda verket. Ytterboetten har försetts med en fin emaljerad dekor med det stora riksvapnet omgivet av de olika landskaps- och provinsvapnen. Själva uret är ett titthålsur. Det har alltså rörliga tim- och minutskivor som blir synliga bakom de svarta skivorna då knoppen till klockkedjan trycks in – ”urtavlorna” är rörliga inte visarna. Tyvärr vet vi inte när uret har använts eller om kungen någonsin såg det. Att det har varit avsett för honom vet man eftersom det är försett med den latinska dedikationen CAROLUS DUODECIMUS VIVAT FLOREAT TRIVMPHAT (Karl må han leva, blomstra, triumfera).
Om fickuret i föremålsdatabasen
Kungen bar peruk
Under sin uppväxt och fram till det stora nordiska krigets utbrott bar Karl XII en moderiktig peruk. På hösten 1700 lade han den däremot på hyllan och fortsättningsvis kammade han sitt korta hår rakt upp. Denna ikoniska frisyr beskrevs av ett ögonvittne som klädsam, som kammartjänaren höll ren från svett och damm med en pudrad servett. Ett undantag från denna ovanliga preferens lär ha varit när den långa ritten från det Demotika i det Osmanska riket till Stralsund vid Östersjöns kust skulle genomföras 1714. För att undgå att bli igenkänd ska kungen ha kallat sig Peter Frisk och ännu en gång ha burit peruk. Enligt Livrustkammarens inventarieförteckning från 1748 är det just denna peruk som är bevarad.
Om peruken i föremålsdatabasen
Uniform från ett ödesdigert ögonblick
Karl XII spenderade hela sitt vuxna liv i fält och var klädd i uniform. Den bevarade uniformen kan se enkel ut men är av betydligt bättre kvalité än de vanliga soldaternas. Den är sydd efter kungens mått av fint engelskt kläde (ett valkat ylletyg), till skillnad från soldaternas uniformer som syddes av grövre tyger och kom i tre storlekar. Uniformen består av kappa, rock, väst och byxor och till detta bars hatt, ett par kragstövlar samt ett gehäng och handskar av sämskskinn. Karl XII bar den då han inspekterade löpgravarna vid Fredrikstens fästning i Norge 1718. För att se bättre hävde han sig en bit över löpgravens kant: Plötsligt träffades kungen av en kula i vänster tinning och han sjönk ihop död. Hålet i hatten och blodet på handskarna minner om det ödesdigra ögonblicket. På kappan kan man se intorkad lera, kanske från löpgraven han befann sig i.
