Kung Sigismund
Efter ett blodigt inbördeskrig störtades Sigismund 1599 från den svenska tronen av farbrodern Karl (IX), men fortsatte att regera i Polen fram till 1632. Även sedan han avsatts i Sverige gjorde den polska grenen av Vasaätten anspråk på den svenska tronen, vilket ledde till flera krig mellan Sverige och Polen under 1600-talet.
Upptäck Sigismund III i Livrustkammaren
I Livrustkammaren kan du se föremål med en koppling till Sigismund III som exempelvis en hästsele, en trumpetfana från ett bröllop i Krakow och ett jakthorn.
Hästsele från Sigismunds bröllop
Efter drottning Annas död 1598 gifte Sigismund om sig med hennes syster Konstantia. Bröllopet ägde rum i Krakow 1605 och brudparets festliga intåg i staden finns avbildat på en 15 meter lång bildrulle. Där avbildas brudgummen på hästryggen klädd i en guldbroderad violett dräkt. Närmast efter kungen följde en vagn med bruden, hennes mor Maria, ärkehertiginna av Österrike, och kungens syster, prinsessan Anna. Dessa praktfulla seldon prydde sexspannet till en av de övriga vagnarna som fördes i processionen. Selen är av svart pressat läder med gjutna och förgyllda beslag, vapenskölden med både det polska och svenska riksvapnet talar sitt tydliga språk och visar på Sigismunds anspråk på den svenska tronen.
Trumpetfana från intåg i Krakow
Under intåget i Krakow 1605 förde Sigismund III:s hovtrumpetare silvertrumpeter med fanor av karminröd sidendamast. Det svensk-polska riksvapnet omgivet av Gyllene Skinnets orden och krönt med en kunglig krona är målat på fanan. Den karminröda färgen var karaktäristisk för det gamla Polen. Den framställdes av sköldlusen och Sigismund stödde tillverkningen. När Karl X Gustavs trupper 1655 plundrade Warszawa och det kungliga slottet var fanorna drygt femtio år gamla och ingick i de kungliga samlingarna. Redan året därpå upptogs trumpetfanorna bland det polska krigsbytet i Husgerådskammaren på Stockholms slott.
Sigismunds jakthorn
Uroxhorn av grågult, mot spetsen svartnande horn. Munstycket svarvat av mörkbrunt trä, yttre delen saknas. Hornet är troligen krigsbyte från Warszawa, förtecknat i Marienburg 1656 på väg till Sverige.
Sigismunds jakthorn
I Livrustkammarens samlingar finns många föremål från Karl X Gustavs polska krig. Framför allt äldre kungliga vapen, rustningar och kulturföremål som togs vid intagandet av Warszawa 1655. De fraktades på fullastade skepp till Stockholm. Sigismund III:s ovanliga och mycket värdefulla jakthorn är troligtvis ett av dess föremål. Det är prytt med det polsk-svenska riksvapnet och var ursprungligen en gåva till Sigismund III från den polske styresmannen Stanisław Radziejowski. Enligt ingraveringen på det förgyllda mynningsbeslaget ska jakthornet vara gjort av ett horn från ”den sista uroxen”, skjuten i Polen 1620.
Barnrustning för Vladislav (IV)
Praktrustningen i barnstorlek av blånerat stål är tillverkad i Milano omkring 1605. Den är prydd med punsad, etsad och förgylld dekor i form av bladrankor, nakna människor och trofégrupper. Rustningen har tillhört prins Vladislav (IV) av Polen, som av storlek att döma borde ha varit omkring 10 år när han bar den. Prins Vladislav var äldste son till Sigismund och Anna av Österrike. När Sigismund avsattes från tronen 1599 föreslog man samtidigt att den då fyraårige prinsen skulle bli svensk tronföljare- under förutsättning att han flyttade till Sverige och uppfostrades i protestantisk anda hos hertig Karl (IX). Sigismund tackade nej till erbjudandet och Vladislav skulle aldrig komma att bli kung i Sverige. Livet ut höll han dock fast vid anspråket på den svenska tronen.
Om barnrustningen i föremålsdatabasen
Prinsessan Annas armband
Guldarmbandet med initialerna A P S (Anna Principessa Sveciae = Anna, svensk prinsessa) har tillhört Sigismunds syster, Anna Vasa. Hon var välutbildad och talade fem språk. När hennes bror blev kung i Polen följde hon med honom som rådgivare. På 1590-talet återvände hon till Sverige för att föra hans talan i maktkampen mot farbrodern Karl. Han kallade henne ilsket för ”Sigismunds förgiftiga syster”.
Efter att Sigismund avsatts från den svenska tronen återvände Anna till det katolska Polen och skapade där en tillflyktsort för landsflyktiga svenskar och polska protestanter. Armband, guld och emalj, cirka 1600–1625.
Prinsessan Annas armband
Armband av guld, bestående av fyra rektangulära, 26 millimeter långa och 3 millimeter tjocka plattor, sammansatta med fyra dubbla, 35 mm långa kedjor, som vardera utgörs av 12 sammanlänkade ringar.
