Ulrika Eleonora den yngre
När Ulrika Eleonora den yngre blev regent ville hon regera tillsammans med sin make men riksdagen sa nej till hennes önskan. Det fick bara finnas en regent. Efter ett år abdikerade hon och överlät tronen till sin make. Ulrika Eleonora den yngre dog av smittkoppor 1741 och är begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Upptäck Ulrika Eleonora den yngre i Livrustkammaren
I Livrustkammaren kan du se flera föremål med koppling till Ulrika Eleonora den yngre, bland annat en kröningsmantel, visselpipor och en solfjäder.
Visselpipor för att hålla onda makter borta
I utställningen finns två visselpipor med vargtänder som har tillhört Ulrika Eleonora den yngre och hennes syskon Karl (XII) och Hedvig Sofia. Vargtänder skulle ge skydd mot onda makter.
En visselpipa av guld med en vargtand i ena änden och dekorerad med rosenslipade diamanter. I den andra änden, på ovansidan, syns en maskaron med en gapande mun som är visselpipans luftöppning. Till ögon har den diamanter och i skägget sitter en större diamant. Vargtanden är 35 millimeter lång och ihålig.
En fjorton centimeter lång kombinerad visselpipa och skallra av guld med en ihålig vargtand i ena änden. Vargtanden är 30 millimeter lång. På mitten av visselpipan sitter sex ringar med bjällror som även de höll onda makter på avstånd.
Ulrika Eleonoras kröningsmantel
Ulrika Eleonora den yngre var Karl XII:s yngsta syster. Efter hans död blev hon, på sin 31-årsdag den 23 januari 1719, vald till regent och den 17 mars samma år kröntes hon till kung i Uppsala domkyrka och utropades enligt traditionen till ”Sveriges, Götes och Vendes konung”.
Den rundskurna sammetsmantel som Ulrika Eleonora den yngre bar vid sin kröning är samma mantel som ursprungligen användes av arvfursten Karl (X) Gustav när drottning Kristina kröntes 1650. Den är beställd och tillverkad i Paris och materialet är purpurfärgad silkessammet med broderade eldsflammor av guldtråd. När manteln förvandlades till drottningmantel till Hedvig Eleonoras kröning 1654, tillkom de broderade öppna kronorna.
Färgen purpur utvinns ur en körtel i purpursnäckan. Till ett gram färgpulver gick det åt 10 000 snäckor.
Lejonhonan som kungasymbol
Medaljen av silver är slagen till Ulrika Eleonora den yngres kröning den 17 mars 1719. På medaljens baksida syns en lejonhona med fyra ungar och en inskrift på latin: CURAE SED DELICIAE (omsorger men glädjeämnen). Lejonhonan har här ersatt lejonhannen som var en symbol för regenten. Lejonhonan får här anspela på både kunglighet som moderlig omsorg och glädje över dem hon bär ansvar för. Lejonungarna symboliserar de fyra stånden. Framsidan pryds av Ulrika Eleonora den yngre i profil med den latinska texten ”Ulrica Eleonora DG Regina Sveciae” runtom. DG är en förkortning av ”Dei Gratia” som betyder Guds nåd. Medaljen mäter 52 millimeter i diameter.
Gåvor från Alger
Under 1700-talet var länderna på Afrikas nordkust, de så kallade barbareskstaterna (Libyen, Tunisien och Algeriet) halvt självständiga stater inom det Osmanska riket. En viktig del av ländernas ekonomi var baserad på plundring och sjöröveri mot sjöfarten på Medelhavet. För att lindra effekten av detta förhandlade de europeiska länderna med dem och slöt avtal om skydd för det egna landets sjöfart. Sveriges första avtal slöts 1729 med Alger och sedan följde avtal med Tunis 1736 och Libyen 1741. I samband med avtalen utväxlades gåvor mellan regenterna.
År 1731 mottog Ulrika Eleonora den yngre en sådan gåva från dejen av Alger, Ali Pascha. I gåvan ingick bland annat en solskärm med elfenbenshandtag, galoscher av brokad samt en läderflaska med guldbroderad sammet. Samtidigt fick Fredrik I två hingstar och ett sto, två strutsar, en bössa och ett par pistoler samt fyra svenskar som hållits som slavar.
