​Kungliga begravningar – dåtidens massmedia. Dödens teater i Livrustkammaren

- Kungliga begravningar var historiskt kanaler för politisk propaganda precis som alla kungliga ceremonier. De användes för att ge legitimitet åt överheten, inte till de kungliga individerna utan till det kungliga ämbetet, säger Malin Grundberg, museichef för Livrustkammaren.

Välkommen till pressvisning torsdag 12 mars kl 10 i utställningen Dödens teater. Kl 11 presenteras boken Dödens Teater. Kungliga svenska begravningar genom fem århundraden, av Lena Rangström utgiven på Atlantis förlag.

Den 13 mars öppnar Livrustkammarens nya utställning Dödens teater. Kungliga begravningar från Gustav Vasa till Gustaf V. Utställningen handlar om hur kungliga begravningar har utformats i Sverige från 1500-talet fram till mitten av 1900-talet. Kungliga ceremonier vid livets högtider är ett klassiskt ämne för Livrustkammaren, som tidigare tagits upp i utställningar om bröllop och dop och nu begravningar.

Teaterpublik
Vid begravningar och kröningar utformades storslagna ceremonier – påkostade skådespel som krävde en stor publik. Är man intresserad av hur makthavare har bedrivit politisk propaganda genom århundraden är det här en intressant utställning.

-Det handlar om den tid då kungligheterna hade ett reellt inflytande på samma sätt som våra politiker har nu. Ceremonierna måste bevittnas av folket för att fungera. På det sättet legitimerades den kungliga makten.

-De kungliga begravningarna hade från 1500-talet och framåt en kommunikativ roll som liknar massmedias. Det dröjde ju fram till 1700-talet innan tidningarna blev spridda. Alla kunde naturligtvis inte vara med längs processionsvägarna eller delta i ritualerna, men ute i landet redogjorde prästerna för vad som hade utspelats.

Maktöverföring
Begravningen följdes av kröningen. Makten skulle föras över till arvtagaren så smidigt som möjligt. ”Konungen är död – leve konungen!” är det välkända utropet efter en kungs död. Det visar på dubbelheten i monarkens död och begravning. Regenten är död – men kungaämbetet lever vidare. I alla tider har maktöverföringen varit en viktig och väl synlig del i kungliga ceremonier.

Tiden mellan begravningen och kröningen var osäker innan arvtagaren hade tillträtt och ordningen var återställd. Perioden liknar den vi brukar ha efter ett riksdagsval innan talmannen har utsett en regeringsbildare, förklarar Malin Grundberg.

Anmälan till pressvisning på press@lsh.se
Utställningen pågår till 6 juni 2016.
Fler bilder läggs ut i anslutning till pressvisningen

Malin Grundberg är historiker och har doktorerat vid Stockholms universitet på en avhandling om kungliga ceremoniers form och förändring under 1500- och 1600-talet i Sverige. Efter en tid vid Historiska museet tillträdde hon som chef vid Livrustkammaren för tre år sedan. Nu ser hon fram emot utställningen Dödens teater som en möjlighet för oss idag att spegla våra föreställningar om politikens roll i samhället med tidigare generationers verklighet.

Utställningen Dödens teater. Kungliga begravningar från Gustav Vasa till Gustaf V i Livrustkammaren är inspirerad av boken Dödens Teater. Kungliga svenska begravningar genom fem århundraden. Boken ges ut på Atlantis förlag och är författad av Lena Rangström, tidigare 1:e intendent vid Livrustkammaren.