Mästarprovet

En rustning blir till

Metoder för rustningstillverkning

I utställningen Mästarprovet, som visas i Livrustkammaren från 23 november 2020, får vi möta rustningsmakaren Albert Collins som har utfört ett mästarprov i rustningssmide. Här kan du ta del av hans beskrivning av hur rustningstillverkning går till. 

Sträcka

Sträcka gör man för att tunna ut materialet, eller forma det i två eller tre dimensioner. All sträckning görs när materialet är varmt.

Teckning av avlång hammare 1. Bild av avlång hammare 2.
En avlång hammare, eller hammarens pen, sträcker plåten i två dimensioner, detta kan utnyttjas så att plåten böjer sig i planledden, man sträcker ut plåten lite som en solfjäder.

Bild av oval hammare 1.

Bild av oval hammare 2.Bild av oval hammare 3.
Med en oval hammare kan man både sträcka plåten, så den blir tunnare och längre och samtidigt kupa den en aning.

Bild av rund hammare 1.Bild av rund hammare 2.Bild av rund hammare 3.Bild av rund hammare 4.

En rund hammare sträcker plåten i alla riktningar så skålformade delar kan byggs upp. Sträckningen sker mot städets ban, eller på ”luft” man hamrar plåten som inte ligger mot städet, utan lite bredvid.

 

Krympa

Krympa gör man på de delar av rustningen som har mycket kupade former och när man inte kan sträcka längre då risken är att materialet blir för tunt. (hjälm knäkoppar). Krympning görs när materialet är varmt.

Bild av hur man krymper 1.Bild av att krympa 2.
Krymper gör man med krymphammaren, med den pressar man ihop materialet, man ”krymper” radien på den kupade plåten. Detta medför att plåten till och med kan bli tjockare igen.

 

Planhamra

Planhamra gör man efter rustningens delar är grovsmidda, i de flesta fall görs detta när plåten är kall.

Bild av att planhamra 1.
Planhamring utifrån gör man mot en faff med en planhammare, så bucklor och ojämnheter planas ut.
 

Bild av att planhamra 2.Bild av att planhamra 3.
Planhamring inifrån görs ofta om utsidan har en buckla som måste tryckas ut så utsidan blir plan och jämn.

 

Skrota av

Skrota av görs när delarna börjar ha rätt form, men om de är för stora, eller behöver anpassas på annat sätt. Det är ett annat sätt att klippa plåt. (görs oftast kallt)

Bild av att skrota av 1.Bild av att skrota av 2.
Man hugger bort det överflödiga materialet med en skarp mejsel oftast mot en faff eller städet. Då lägger man en ”offerplåt” mellan arbetsstycket och faffen, så den skyddas av den vassa mejseln

 

Hamra ås

På flera ställen av rustningen finns det inhamrade åsar för att stärka upp plåten och ge den en mer intressant form

Bild av att hamra ås 1.Bild av att hamra ås 2.
Åsen hamras in över någon av kamfaffarna med en planhammare. Först hamrar man på varje sida av kammen, slutligen hamras åsen försiktigt ”skarp” mot kammen.

 

Rullad kant

Rullad eller omvikt kant finns på många av rustningens delar, dels för att göra den mer styv dels för att skydda bäraren mot att göra sig illa på skarpa kanter. Detta görs både varmt och kallt

Bild av att rulla kant 1.Bild av att rulla kant 2.
Kanten viks och formas över någon av kamfaffarna, eller städets kant. Sedan formas den direkt mot städet eller den konvexa eller någon av kolfaffarna.

Bild av att rulla kant 3.Bild av att rulla kant 4.
Ofta viks kanten inåt, men slås tillbaka med en trubbig mejsel, så omviket hamnar på utsidan av plåten igen.

 

Håltagning

En rustning har många olika hål och oftast görs dessa efter att delarna är formade. Det vanligaste sättet är att slå upp hålet med en dorn (görs kallt).

Bild av håltagning 1.Bild av håltagning 3.
Dornet läggs an mot plåten där hålet ska vara, med en bit hårt ändträ under. Dornet slås till med en hammare och en ”peng” lossnar, lika stor som dornet. Plåten böjs ut lite på undersidan och behöver hamras tillbaka mot städet.

 

Bild av håltagning 2.
Plåten kan också körnas där man vill ha hålet, då får man en anvisning som guidar plåten rätt över ett hål i ett nageljärn. Nu kan hålet slås på samma sätt som mot träbiten.

 

Sänkt kant, dekor

Den sänkta kanten och blombladen på rustningens arm och knäkoppar är främst ett sätt att dekorera rustningen. Detta görs i kall plåt

Bild av sänkt kant 1.Bild av sänkt kant 2.
Den sänkta kanten hamras mot någon av kamfaffarna med dekorhammaren, likaså blombladen, de skärps sedan upp med en mejsel. I botten av ”sänkningen” den sänkta kanten ”skärps” också upp från ovansidan med en planhammare.

 

Nitning

Alla rustningens olika delar är nitade på något sätt, med varandra eller på läder. Det finns flera olika sätt att nita. Nitning med hammarens pen, eller nitning med nitdorn, som formar en kullrig skalle. Nitningen sker kallt.

  • Nitning med dorn, här ”bakas” niten som ska bilda skallen, först ut med hammarens pen så den bildar en svampform, sedan läggs dornet över niten och hamras till så kullran skapas.
  • Nitning av läderrem med en nit där kullran redan är slagen. Nitskallen läggs mot hårt ändträ, plåten lädret och en bricka träs på över niten. Sedan bakas niten ut med hammarens pen.
  • Nitning av lädernit, niten har en platt skalle som håller fast lädret och nitas med hammarens pen på utsidan. De slagna hålen är koniska, därför kan niten slås så den blir jämn med ytan på rustningsdelen.
  • Nitning av tapp för låsning av krage, handske och underben.
  • Nitning av tryckknapp (för fjäderlåsningen av visiret) och låsnit för krage och knäledens lamell mot underben.

Bild av nitning 1.Bild av nitning 2.Bild av nitning 3.