Gustav III
Kultur och teater
Kungen var en stor kulturälskare och lade grunden för den svenska operan och teatern. Han grundade Kungliga Operan och Dramaten. Hans intresse för konst och litteratur gjorde att Sverige fick en kulturell blomstringstid.
Krig och opposition
Gustav III ville stärka Sveriges internationella position och startade 1788 ett krig mot Ryssland, det så kallade Gustav III:s ryska krig. Kriget blev dock kostsamt och kontroversiellt. Samtidigt växte missnöjet bland adeln, som ogillade kungens enväldiga styre.
Mordet på Gustav III
Missnöjet mot kungen kulminerade i en sammansvärjning ledd av adliga motståndare. Den 16 mars 1792 sköts Gustav III vid en maskeradbal på operan i Stockholm av adelsmannen Jacob Johan Anckarström. Kungen avled av sina skador den 29 mars. Mordet markerade slutet på en dramatisk epok i svensk historia.
Upptäck Gustav III i Livrustkammaren
Gustav III bidrog aktivt till att föra över dräkter och föremål till Kungliga Klädkammaren och Kungliga Rustkammaren, det som senare utgjorde grunden till Livrustkammaren. Även andra föremål som är knutna till Gustav III har tillförts samlingarna senare. Samtliga fem föremål som presenteras nedan finns utställda i Livrustkammarens basutställning.
Kronprins Gustav (III):s lekvagn
Den lilla vagnen med kronprins Gustav (III):s monogram tillverkades för Kungliga slottet eller Drottningholm i början av 1750-talet. Även Gustavs tre syskon hade vagnar, vilket framgår av ett brev som kronprins Gustav skrev till sina föräldrar Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika sommaren 1754. Han berättade hur han lekt med bröderna i trädgården på Drottningholm och hur han hade dragit dem i systern Sofia Albertinas vagn.
Vagnen är en franskinspirerad modell i rokoko, men tillverkad i Stockholm cirka 1750. Den förgyllda dekoren med palmblad och kronor är möjligen gjord av hovmålaren Johan Pasch.
Vagnen har sedan 1700-talet befunnit sig på godset Myrö i Närke. Myrös dåvarande ägare, riksrådet greve Pehr Kalling (1700–1795), hade genom sina offentliga befattningar nära kontakt med Adolf Fredrik och Gustav III.
Om lekvagnen i föremålsdatabasen
Bröllopsdräkten
Gustav och den danska prinsessan Sofia Magdalena var bara fem år när de trolovades. Det var en allians för staternas väl. När de slutligen gifte sig 4 november 1766 i Slottskyrkan i Stockholm, 20 år gamla, bar paret silverskimrande bröllopsdräkter. Färgen symboliserade renhet och oskuld och ansågs återspegla ett gudomligt ljus.
Gustavs dräkt är mycket rikt dekorerad längs alla kanter med ett applikationsbroderi i blå metallfolie och guldtråd samt paljetter. Motivet består av moln och strålande solar. Broderierna är sannolikt utförda av den franske hovbrodören Léger Trémeau. Serafimerordens kraschan är broderad i Christoffer Sergels ateljé i Stockholm.
Dräkten fördes från kungens privata garderob till kungliga Klädkammaren 1773. Enligt äldre vägledningar från Livrustkammaren var dräkten utställd ganska länge under 1800-talets andra hälft och en bra bit in på 1900-talet.
Revolutionsdräkten
Gustav III ville, liksom modern Lovisa Ulrika, stärka kungamakten. Den 19 augusti 1772 genomförde han därför en oblodig statskupp. Själv kallade han det en "revolution för landets urgamla frihet". Gustav III ville regera som en upplyst despot, med reformer och aktiv kulturpolitik. Samtidigt var det ett steg mot envälde.
Vid statsvälvningen klädde sig kungen i en uniform inspirerad av Karl XII. Rocken är enkelt skuren i blått kläde. Till rocken hör en gul väst i kläde och svarta byxor. Kungen uppmanade alla kungatrogna att bära en vita armbindel kring vänster arm under revolutionsdagen. Armbindeln kom sedan att bli en fast uniformspersedel för alla officerare fram till 1809.
Efter revolutionen överlämnade kungen sin revolutionsuniform till Kungliga Klädkammaren som ett evigt minne över den lyckade statsomvälvningen.
Nationella dräkten
För att understryka statsvälvningen ville Gustav att alla medborgare skulle bära en ny, delvis egenkomponerad svensk nationell dräkt. Planerna tog sin form under 1773, men det dröjde till 1778 innan dräkten kunde bli verklighet. Främst var det landets dåliga ekonomi som hindrade lanseringen av dräkten.
Tanken var att dräkten skulle vara skiljaktig andra nationers dräkt och vara tillverkad av svenska material av svenska hantverkare. Dräkten skulle på så sätt dels skapa en nationell identitet, dels befordra svensk ekonomi.
Gustav III iklädde sig den nationella dräkten för första gången den 24 april 1778. Hans dräkt är av fransktillverkad brun oskuren sammet med broderier av paljetter och metallfolie längs kanterna. Kungens första nationella dräkt skilde sig därför i material från andra medborgares dräkter. Främst kom dräkten att bäras av dem som rörde sig kring hovet och dem som ville visa sin lojalitet mot kungen.
Den nationella dräkten utmärkte sig framför allt genom sin korta jacka och hängande mantel. Det allmänna intrycket, som också var medvetet, var att dräkten påminde om 1600-talets klädmode.
Kungens maskeraddräkt från Operan
Gustav III:s ökade anspråk på makt och inskränkningar i adelns makt genererade otaliga fiender inom landet. En större sammansvärjning adelsmän och borgare planerade till slut ett attentat mot kungen.
Attentatet skedde på en maskeradbal på Kungliga Operan i Stockholm den 16 mars 1792. Även om alla gäster hade mask för ansiktet och svarta slängkappor var det fullt tydligt vem som var kungen. Kungen bar en egenkomponerad dräkt av silkestrikå i nationella dräktens snitt. På dräktens vänstra bröst fanns också Serafimerordens kraschan (bröststjärna) och Svärdsordens storkors, vilket ytterligare utmärkte kungens person.
Attentatsmannen Jacob Johan Anckarström avlossade en pistol fylld med skrot i ryggslutet på kungen, ungefär vid tredje ryggkotan. Hålet efter pistolskottet är synligt genom samtliga sju plagg som kungen bar vid tillfället. På grund av skottets placering i bäckenet kunde kungens läkare inte operera bort skrotladdningen. Kungen avled efter 13 dagar av blodförgiftning och lunginflammation.
