Tre kriser i närbild
En splittrad samling
Dagens museisamlingar har oftast sin grund i olika privata samlingar från tidigare århundraden. De privata samlingarna präglades vanligtvis av en rik mångfald och glädje över det exotiska. När dessa samlingar förstatligades på slutet av 1800-talet ansågs de däremot för ostrukturerade för att kunna förvaltas på rätt sätt.
Det svenska kulturarvet genomgick för den skull en stor uppdelning kring sekelskiftet 1900. Majoriteten av Livrustkammarens orientaliska vapen kom att deponeras på Etnografiska museet. Tiden är nu mogen för att, åtminstone digitalt, kunna sammanföra de splittrade samlingarna.
Ursprung och själ
Krisdolkar förekommer över hela den malaysiska övärlden (nutida Malaysia, södra Thailand, Indonesien, Brunei samt södra Filippinerna). De har sitt ursprung under slutet av den hindubuddhistiska perioden på ön Java i Indonesien. Krisen (keris) var tidigt såväl ett fysiskt som metafysiskt vapen, men dess symboliska och rituella aspekter dominerar i nutid.
Klingan är själva krisen. Fästet och baljan är bara dess ”kläder”. Traditionellt anses krisens klinga vara besjälad och farlig att inneha för de som inte är initierade i hur den bör hanteras och vördas. Det anses vanvördigt mot en kris att den bär gamla kläder, varför dessa byts ut med jämna mellanrum till gällande mode.
Av denna anledning är det mycket ovanligt att finna kriser med fästen och baljor som är äldre än från slutet av 1800-talet i dess ursprungsländer. De kriser som tidigt kommit till Livrustkammarens samling har bevarats i sitt ursprungliga skick. De utgör därför en värdefull inblick i hur kriser såg ut i sin helhet på 16- och 1700-talet.
Krisens klinga är framställd av en blandning av järn och nickel som smeden viker och hamrar i flera steg för att få fram olika mönster (pamor). Genom att etsa klingan med arsenik och citrussaft urskiljs det silvriga nicklet mot det svarta järnet och dess pamor framträder tydligare. Pamor kan vara enligt förbestämt mönster eller slumpvist genererat i smidesprocessen. Orsakar en slumpvis pamor urskiljbara mönster – exempelvis ett ansikte, en sittande mänsklig figur eller en arabisk bokstav – anses det vara extra kraftfullt. Vanligtvis väljs även en förbestämd pamor efter innehavarens personlighet och behov. Det finns olika pamor som anses specifikt öka ens popularitet, generera rikedom, skydda mot naturkatastrofer etc.
Ovandelen på krisens balja är formad som ett skepp, kanske inspirerad av de skepp som de tidigare austronesiska sjöfararna en gång tog sig med till den malaysiska övärlden. Några av de äldsta kriserna i de europeiska samlingarna har även målade naturmotiv på baljorna. Men vanligen är de enklare, men med vackra och ovanliga ådringar i träet. De har ofta ett metallhölje (pendok) kring den nedre delen med präglade vegetativa eller geometriska motiv.
En föränderlig fågel
Kris från södra Sumatra, troligen från slutet av 1600- eller början av 1700-talet. Föremålsnummer 24094_lrk/ETN 1889.04.4094/Karl XV:s samling, orientaliska vapen, dolkar nr 13.
Plansch 3 ur katalogen. Kniven och baljan längst nere i mitten (märkt 12) har föremålsnummer 24094_lrk/ETN 1889.04.4094.
Kris med rak klinga samt pamor (bladmönster) med en ovanligt tät bonang rinenteng (”ett räcke med gong-instrument”). Denna pamor anses öka såväl innehavarens auktoritet som förmåga att tjäna pengar.
Dolkens balja består av två olika trädslag med vackra ådringar.
Krisens fäste är en hybrid av en anfader och den hinduiska fågelguden Garuda. Efter att islam tog över, har denna variant av fästen omtolkats som att de i stället föreställer en javanes som skakar av feber, och de har vanligen betydligt mer stiliserade drag.
En elefantgud
Kris från västra Java, troligen från sent 1600-tal. Föremålsnummer 24137_lrk/ETN 1889.04.4137/Ernst Magnus von Willebrandts samling nr 101.
Fästet föreställer en stiliserad Ganesha. Han är dold bakom ett hölje av växtlighet, en detalj som vanligen förknippas med skogsandar, yakshas.
Precis under dolkens ganja (parerstång) kan man urskilja elefantguden Ganeshas snabel och mun.
Dolken har en klinga med 13 vågor och dess pamor (bladmönster) är en variant på beras wutah (”utspridda riskorn”) som har uppkommit slumpvist.
En förgylld hjälte
Kris från nordöstra Java, troligen från slutet av 1700-talet, med en förgylld Naga (ormdrake) längs med klingan. Föremålsnummer 23998_lrk/ETN 1889.04.3998/Karl XV:s samling, orientaliska vapen, dolkar nr 26.
Baljan, som är snidat ur ett trästycke, är målad med olika fruktbarhetsmotiv. Baljans nedre del omsluts av en öppen pendok (doppsko) med blomstermotiv.
Såväl på dess ganja (parerstång) som längs med den översta delen av klingans egg är förgylla växtlighetsmotiv inlagda. Den har 13 vågor och dess pamor (bladmönster) är beras wutah (”utspridda riskorn”), som anses ge rikedom till dess innehavare.
Fästet föreställer Nyamba, en hjälte ur ett skuggspelsepos.
Plansch 6 ur katalogverket. Dolken med den förgyllda hjälten hänger till vänster (märkt 26) har föremålsnummer 23998_lrk. Livrustkammaren (Public Domain).
Den här presentation av tre kriser och deras ursprung är ett samarbete med Michael Marlow från Åbo akademi och Etnografiska museet i syfte att ge en liten inblick i en del av Livrustkammarens samlingar.
