Erik XIV
Erik XIV var den förste som blev ”kung av Guds nåde” i det nya arvriket. Han kröntes sommaren 1561 under högtidliga former i Uppsala domkyrka. Erik XIV:s tog valspråket ”Gud ger åt den han vill”, JEHOVA DAT CUI VULT, vilket tydligt visar synen att kungamakten kom från Gud. Han tog numret 14 för att visa kopplingarna bakåt i historien, mellan honom själv och andra kungar före honom.
Maktstrider
Men trots att Erik ärvt tronen och fått sin makt från Gud blev hans tid på tronen inte lång. Maktstrider uppstod mellan honom och hans yngre bröder Johan och Karl. Erik kände sig förföljd av både adeln och bröderna och efter en tid av förvirring skedde de så kallade Sturemorden 1567, då Erik lät avrätta flera medlemmar av den adliga familjen Sture.
Giftermålsproblem
Erik försökte till en början att hitta en utländsk fru med kungliga anor. Bland annat friade han till Englands drottning Elisabet I. Han gifte sig till slut med Karin Månsdotter, som helt saknade fin bakgrund. Hon blev först hans frilla, en sorts legitim älskarinna, och de fick barn tillsammans. Så småningom gifte han sig med Karin och gjorde henne till drottning, något som hans bröder inte alls gillade. Strax därefter startade upproret mot honom.
Renässansfurste
Erik XIV har kallats för en renässansfurste i Sverige. Han var bildad, beläst, språkkunnig och intresserad av kultur av olika slag. Han ägnade sig både åt musik och konst, var intresserad av historia och mycket mer som hörde renässansen till.
Efter åtta år som kung avsattes han av bröderna. Erik störtades och brodern Johan tog makten, med namnet Johan III. Den avsatte kungen fängslades och dog efter nio år i fångenskap.
Upptäck Erik XIV i Livrustkammaren
I Livrustkammaren kan du se föremål med en koppling till Erik XIV som en kröningsmantel, till en paradrustning och till det svenska riksvapnet från när kungen gifte sig med Karin Månsdotter.
Erik XIV:s kröningsmantel
Att krönas till kung var viktigt. Kröningen var en religiös ceremoni som symboliserade att kungen fick sin makt direkt från Gud. Under ceremonin fick kungen kronan på huvudet och smordes med helig olja. Erik XIV beställde flera exklusiva föremål för sin kröning som var den första kröningen i arvriket. Helt nya regalier, krona, äpple, spira och nyckel tillverkades. Tillsammans med Gustav Vasas svärd utgör de Sveriges riksregalier än idag. Eriks kröning har varit mall för svenska kröningar från 1500-talet till 1800-talet.
Hans mantel är av purpurfärgad, mörkt lila, sammet översållad av kronor av guld och med små äkta pärlor. Manteln har också använts av Johan III, Karl IX och Gustav II Adolf vid deras kröningar. Manteln är det äldsta plagg som bevarats från en svensk kröning. Vid kröningen bar Erik inte bara manteln utan även bland annat den nya kungakronan med slutna byglar som markerade att han var den förste regenten i landet som ärvt sin kungatitel.
Erik XIV:s paradrustning
1564 red Erik XIV in i Stockholm efter ett framgångsrikt krig mot Danmark. I triumftåget fanns soldater, krigsbyten och krigsfångar och det omgavs av vävda tapeter på stadens fasader, fyrverkerier och mängder av människor. Vid triumftåget red kungen till häst, klädd i en utsmyckad rustning. Rustningen var inte främst avsedd för strid, utan var en paradrustning, tillverkad för att imponera.
Flera hantverkare hade samarbetat för att tillverka den. En harneskmakare i Arboga slog den, men dekoren utfördes i Antwerpen. En konstnär ritade dekoren och guldsmeden Eliseus Libaerts drev upp relieferna, skapade mönster och la guldornament. Till rustningen hör en rundsköld, sadel och en häststjärna. Garnityret är dekorerat med mytologiska gestalter, fjättrade fångar, stridsscener och trofégrupper samt Vasavapnet, det lilla riksvapnet och Folkungalejonet, alla viktiga symboler för kungen och kungamakten.
Fördjupa dig om rustningen
Näsduk i linne med Vasaättens vapen
Handkläde (näsduk) av linne, mitt på näsduken finns Vasaättens vapen, broderat i silver, guld, blått och rött. I hörnen och på båda sidor om vapnet finns ett krönt E respektive R, de två nedre bokstäverna vända i samma riktning som bokstäverna vid vapnet, de övre upp- och nervända.
Den fläckade näsduken
Dramatik och intriger saknades inte under Vasatiden. Gustav Vasas arbete för att ge makten till sin familj ledde efter hans död inte till den stabilitet han eftersträvat. Det pågick inte bara stridigheter mellan tre av Gustav Vasas fyra söner, utan också mellan kungamakt och adel.
I maj 1567 skedde de ödesmättade Sturemorden. Erik XIV lät då avrätta tre personer ur Stureätten utan rättegång. Stureätten var en mäktig adelsfamilj som under unionstiden varit riksföreståndare. Erik såg dem som ett hot mot sin makt och de anklagades för förräderi.
Handklädet, eller näsduken, av linne sägs bära spår av den blodiga händelsen, som kallas Sturemorden. På handklädet finns Vasavapnet och kungens krönta monogram E R (Ericus Rex, kung Erik). Fläckarna ska enligt traditionen vara blod från Sturemorden.
Riksvapnet och Karin Månsdotters kröning
1568 gifte sig Erik XIV med Karin Månsdotter, som varken var kunglig eller adlig, utan dotter till en enkel knekt. Hon hade under några år varit kungens frilla (ett slags officiell älskarinna). Karin utnämndes till drottning och kröntes.
Till kröningen broderads det svenska riksvapnet. De två övre fälten framställer Sveriges vapen, till vänster tre kronor och till höger Sveriges lejon. Men även Danmarks tre blå leoparder och det norska lejonet ingår i dekoren. Mitt på vapenskölden är Vasaättens kärve broderad. Motivet kan ses som en utmaning mot den danske kungen, som i sitt riksvapen samtidigt valde att föra Sveriges tre kronor.
Men bröllopet och kröningen blev inte bara en utrikespolitisk utmaning utan även en utmaning mot Eriks bröder. De vände sig emot att Erik valde att gifta sig med sin frilla och inte med någon utländsk furstinna eller svensk adelsdam. Detta utlöste brödernas uppror mot Erik som startade några månader senare.
